Återigen ska Östhammars kommun spara på skolan. Sju miljoner stryks ur budgeten för nästa år. Ett antal lärare och elevassistenter får gå eller omplaceras. Arbetslag stuvas om och klasser slås samman. Det ska snålas på skolböcker och studiebesök.
I kommunens verksamhetsplan står att besparingarna ”urholkar möjligheterna att uppfylla Skolinspektionens krav på förbättringar inom alla verksamheter”. Politiska utfästelser om ”länets bästa skola” sopas bort inför kravet på överskott i budget. I slutändan är det eleverna som får betala.
Skolan står inför stora utmaningar. Ny gymnasiereform, nya läroplaner, ny skollag och lärarutbildning, lärarlegitimation och karriärtjänster. Regeringen vill visa handlingskraft. Det är mycket dokumentation, kontroll och behavioristisk ideologi i den Björklundska skolmodellen. Hur dessa reformer ska finansieras och implementeras i den kommunala skolverksamheten står sedan skrivet i vatten. Det påpekas vikten av ordning och reda, betyg och närvaro, av duktiga lärare, fortbildning och ökad status, men det får inte kosta! Den ständiga besparingspolitiken, Östhammars kommun är på intet sätt unikt, är legio i hela landet.
Men hur höjer man kvaliteten i undervisning och övrigt skolarbete när tidsutrymmet ständigt krymper och uppgifterna blir fler för oss på golvet?
Ett konkret exempel är regeringens reformpaket som bland annat innebär att det i skolorna ska finnas mentorer, som introducerar nyanställda och är medansvariga vid bedömningen om lärarlegitimation kan utfärdas.
En ny ansvarfull uppgift således. Hur hanteras detta krav av Östhammars kommun? Vid den inledande förhandlingen erbjöd arbetsgivaren visst lönepåslag för utbildning som uppdraget medförde, men när vi krävde reell tid för uppdragets utförande var det stopp. Då var det den vanliga omfördelningen av befintligt tidsutrymme för hela lärarkollegiet som erbjöds. Det vill säga i praktiken innebär det att någon annan lärare får ta på sig mera undervisning för att friställa tid för den som ska utföra det nya uppdraget.
Trygghet och kontinuitet är viktiga inslag för att skapa en bra undervisningsmiljö. För Frösåkerskolan i Östhammar innebär besparingskravet att vårens fyra sjuor slås samman till tre åttor i höst. Det medför klasstorlekar på närmare 30 elever.
Eleverna får möta helt nya lärare. Nya gruppkonstellationer ska hanteras samtidigt som fordran på prestationer ökar. Hur ska då kravet att anpassa undervisningen till den enskilde eleven förutsättningar uppfyllas? Hur ska man hinna med all ny dokumentation (betyg, nationella prov et cetera)?
Löneutvecklingen för lärarna är urusel, men vad är att vänta av löneförhandlingarna med kommunen när besparingsbeting råder. Att slåss med andra underbetalda grupper inom den kommunala sektorn? Alternativt mjölka fram något ynka procent till som får betalas med besparingar i form av uppsägningar inom den egna verksamheten, då varje förvaltning ska bära sina egna kostnader? Om 10 år har 40 procent av dagens lärare i kommunen gått i pension. Vilka ska ta över?
Att välja gymnasium är numera helt fritt, närhetsprincipen är skrotad. Vad innebär det för en kommun som Östhammar? Friskolesystemet har medfört en kraftig överetablering av skolor samtidigt som elevkullarna minskar. Storstaden lockar. Aggressiv marknadsföring hör till spelet och resurser tas på utbildningskvalitetens bekostnad. IKE, den summa kommunen måste betala i ersättning för varje elev som väljer att studera i en annan kommun eller i en friskola baseras på kostnaden i hemkommunen. Situationen innebär ett moment 22. Bruksgymnasiet erbjuder ett brett programutbud för att möjliggöra för kommunens elever att studera på hemmaplan. Samtidigt medför de sjunkande elevkullarna att lokalkostnaderna per automatik ökar vilket i sin tur fortplantar sig i höjda IKE-kostnader. För Östhammars kommun innebär det på några års sikt en dränering på cirka 10 miljoner kronor. Hur ska en likvärdig skola skapas under sådana villkor?
Eleverna ska garanteras rätten till behöriga lärare i de ämnen de undervisas i. En omfattande fortbildning krävs för att få slut på kvackandet. Men vem betalar? Lärarlyftspengarna är slut. För Östhammars kommun blir det frågan om kostnader på minst 10 miljoner kronor för att klara legitimationskravet. Notan hamnar hos en förvaltning som dras med i ständiga besparingskrav. Vilken lärare är beredd att med egna medel bekosta fortbildning som ändå inte ger något utdelning i lön med en miserabel löneutveckling?
Kommunpolitiken har till stor del reducerats till en förvaltningssyssla vars främsta uppgift är att upprätthålla budgetdisciplin. Med skattetak och minskade statsanslag är det uppenbart varåt det lutar. Något utrymme för politiska visioner finns knappast utöver att krympa den offentliga verksamheten. För den kommunala skolan innebär det ett fortsatt anorektiskt tillstånd. Visionerna ersätts i stället av projektmakeri. I Östhammars fall omfattande ett belopp som överstiger de besparingar som skolan måste göra.
Internationellt stod sig den svenska skolan bra innan regeringens stora krispaket under 1990-talet. Åren 92-96 minskade kostnaderna för undervisning i grundskolan med 17 procent (riktade statsbidrag har endast till liten del därefter kompenserar resursbortfallet). Färre lärare, färre övriga anställda, kommunalisering och ökad byråkrati samt friskoleexpansion har gått hand i hand med försämrat utbildningsresultat. Varför skulle vi inte ha råd att satsa på skolan i samma omfattning som på 1980-talet? Vi är som land 50 procent rikare i dag.
Skolan är en investering i framtiden. Besparingarna kommer att slå tillbaka mot samhället i form av ökad social utslagning I vikande konjunktur bör dessutom ekonomin stimuleras genom ökade offentliga insatser. Det är dags för politikerna att leva upp till löftena om att satsa på skolan. Riv upp besparingsbeslutet.
Det är också vår bestämda slutsats att det är dags för staten att ta över skolan.
Hans Johansson
kommunombud, Lärarnas Riksförbund–Östhammar
Michael Johnson
bitr. kommunombud, Lärarnas Riksförbund–Östhammar
UNT 26/4 2012