Nyligen rapporterade verket för Högskoleservice att 27 000 unga människor har antagits till högskolor och universitet runt om i landet, varav 24 220 studenter till Uppsala universitet. Detta är glädjande och visar att det svenska utbildningssystemet håller en hög nivå, men skapar också stora problem då utbudet av studentbostäder inte är anpassat till de ökade studentkullarna.
Ofta möter vi äldre personer som glatt vittnar om den fantastiska studietiden där det var de roligaste festerna, bästa lärarna och bra boenden. Så kommer det inte att bli för många av dagens studenter. Det handlar givetvis inte om att politiken ska axla ansvaret för att ordna bättre fester, något som snarare hade garanterat försämringar. Det handlar om att bostadsproblemen för studenter i dag är större än tidigare.
Varje år i mitten på juli, när antagningsbeskeden skickas ut, kommer alltid samma rapporter om bostadssituationen för alla nya studenter. I studentstädernas lokaltidningar uppmanas läsarna att ta in en inneboende för att hjälpa till när studenterna anländer. Vissa studenter dyker inte ens upp till terminsstarten eftersom de inte har hittat någonstans att bo. Här i Uppsala med sina 40 000 studenter, löser man inte problemet över en natt med boende till alla. Detta kräver en långsiktig strategi.
Att studenter tvingas hoppa mellan vänners soffor med en ryggsäck fylld med litteratur och en sovsäck skapar en otrygghet hos studenterna vilket i förlängningen leder till försämrade studieresultat, enligt Uppsala Studentkårs rapport och bostadsundersökning. Det är inte rationellt eller rimligt att reducera problemet för att det handlar om unga, och bekräftas av många äldres, eviga mantra ”när jag var ung, så var det faktiskt inte heller så lätt, men man klarade det till slut”. Snarare är det ett skäl för att intensifiera arbetet ytterligare då det varit eftersatt länge.
Alliansen nationellt, men även lokalpolitikerna i Uppsala, behöver ta ett större ansvar för att lösa bostadssituationen för studenter. Svaret är dock inte att snegla vänsterut och subventionera stora internationella byggherrar som socialdemokratin vill. Långsiktigt handlar det om att det behöver bli enklare att bygga mer anpassat för studenter. Vi studenter kan tänka oss att dela kök och ibland cykla lite längre för att kunna bo lite billigare.
Det Alliansen kan göra i närtid är att, som Norge, skattebefria intäkterna från uthyrning av upp till halva bostaden vilket avsevärt ökar drivkraften för villaägare att hyra ut sin källare eller övervåning. I dag är hyresrätter i privata bostäder 17 procent av det totala beståndet i Norge vilket innebär att motsvarande reform i Sverige skulle kunna ge upp till 65 000 lägenheter, bara i de tre storstadsområdena.
Socialdemokraterna och enskilda intresseorganisationer gör studenter en björntjänst genom att hålla kvar lagstiftning och regelverk som gör det dyrt och svårt att bygga nya bostäder. Det är inte många studenter som förväntar sig att flytta in i en nyrenoverad tvåa med havsutsikt och nykaklat badrum för två tusen kronor i månaden.
Bostadsbristen hindrar enskildas studenters utveckling men även Sveriges tillväxt. Att studenter tvingas tacka nej till universitetsplatser och jobberbjudanden på grund av att de inte hittar någonstans att bo begränsar arbetslinjen. Ska Sverige klara av att utbilda de vassaste studenterna i framtiden måste vi också ha de bästa förutsättningarna. Nu finns det 270 000 anledningar för Alliansen att arbeta för fler bostäder för studenter.
En eloge till Uppsala kommun, där man har kartlagt problematiken kring bristen av studentbostäder och arbetar målinriktat för att bota bort problemet, genom att uppmana kommuninvånare att hyra ut rum eller annat typ av boende. Dock kvarstår mycket att göra för att lösa bostadsbristen inför kommande terminer och kunskapstörstande studenter.