Uppsala län är en integrerad del av huvudstadsregionen. Expansionstrycket mot länet är hårt och växande. Bristen på hyreslägenheter är uttalad i nästan alla kommuner.
Nuvarande nivå på bostadsbyggandet svarar inte alls upp mot den efterfrågan på bostäder som finns. Nästan 80 000 människor är upptagna i olika bostadsköer. Risken är betydande att bostadsbristen blir ett allvarligt hinder för den fortsatta tillväxten och ökat välstånd.
Mot den bakgrunden har jag anordnat två konferenser för att med berörda intressenter (samhällsplanerare, politiker, byggföretag, förvaltare, universitet, studenter och andra konsumenter, med flera) diskutera vad som kan och bör göras på kort såväl som lång sikt för att förbättra bostadstillgången i länet.
En brett sammansatt arbetsgrupp har på mitt uppdrag tagit fram en rapport med konkreta förslag. Dessa berör de områden som endast statsmakterna har rådighet över (regler enligt lagar och förordningar, skatter, etcetera), men också sådana frågor som regionala och lokala aktörer själva kan åtgärda.
Länsstyrelsen har också nyligen genomfört en regional bostadsanalys. Vår rapport innehåller fördjupade redovisningar av kommunernas boendeplanering och markpolitik, samt länsstyrelsens bedömningar mot bakgrund av dessa.
De båda rapporterna spänner över nästan hela det bostadspolitiska fältet. Ett viktigt uppdrag som landshövdingen har är att främja länets utveckling och noga följa tillståndet i länet, samt att underrätta regeringen om det som är särskilt viktigt för regeringen att ha vetskap om.
Den 14 juni överlämnade jag därför de två rapporterna till bostadsminister Stefan Attefall. I samband med mitt möte med statsrådet och dennes tjänstemän tog jag tillfället i akt att peka på två områden som förtjänar att uppmärksammas särskilt och i närtid: studentbostäder samt de verktyg som staten och kommunerna kan använda för att klara bostadsförsörjningen.
Bristen på studentbostäder är ett särskilt problem i universitetsstaden Uppsala med två av Sveriges ledande universitet. Det finns betydande risk att ett stort antal studenter kommer att stå utan bostad inför höstterminens start. Jag uppmärksammade bostadsministern på att staten kan redan nu agera för att göra situationen drägligare genom bland annat följande åtgärder:
Staten kan anlägga ett koncernperspektiv på utbildningssektorns olika aktörer. Universiteten, Akademiska Hus, Statens Fastighetsverk och andra närstående aktörer kan ges i uppdrag att samlat använda sina resurser för att åtgärda bristen på studentbostäder.
Universiteten kunde tillåtas att använda vinster av mark- och fastighetsförsäljningar till student- och forskarbostadsprojekt.
En permanentning kan göras av det nu femåriga undantag som regeringen beslutade om i juli 2010, vilket ger universiteten rätt att medverka i bostadsprojekt – femåriga undantag skapar inte tillräcklig framförhållning och robusthet.
Beskattningen av studentrum kan ändras så att enskilda studentrum inte likställs med vanliga lägenheter.
Universiteten kan ges full frihet att äga eller blockförhyra bostäder för uthyrning eller andrahandsuthyrning, vilket sannolikt skulle skapa större intresse från övriga byggherrar att bygga nytt.
Förutsättningar för att bygga studentbostäder genom så kallat baklängesbyggande med projektering som utgår från en i förväg given månadskostnad för hyresgästen kan skapa ett ökat byggintresse.
Jag framförde också förslag i syfte att förbättra den offentliga sektorns verktyg för att klara målen för bostadsförsörjningen. Om de statliga målen ska nås krävs att de också omsätts i kommunernas riktlinjer för bostadsförsörjningen och i markanvisningspolicyn. Staten kan vässa sina verktyg för att målen ska kunna nås genom att till exempel:
Ställa krav på kommunerna att de vid val av byggherre ska skapa förutsättningar för en mångfald av aktörer.
Markera att kommunerna bör medverka till att få till stånd olika typer av flyttkedjor.
Tillse att kommunerna använder markanvisningsinstrumentet till att pressa kostnader och gynna producenter som är villiga att producera de bostäder som efterfrågas.
Ålägga kommunerna att skicka in bostadsförsörjningsplanerna till länsstyrelserna för att därmed stärka länsstyrelsernas möjligheter att följa upp och samordna kommunernas bostadsförsörjningsansvar.
Jag vill att Uppsala län ska vara en attraktiv region så att fler människor vill flytta hit och så att fler företag vill etablera sin verksamhet här. För att detta ska vara möjligt är tillgången till bostäder en nödvändig faktor.
Det finns en betydande samsyn i mitt län på många av de åtgärder som behöver vidtas för att möta den ökande efterfrågan på bostäder. Jag är som landshövding och chef för statens regionala myndighet beredd att ta mitt ansvar för att hålla samman den regionala agendan och processen.
I ett län som Uppsala med stor närhet mellan orter, goda kommunikationer och som en viktig del av Mälardalsregionen behövs ett nära samarbete mellan kommunerna i planeringen för bostadsförsörjningen. Ett led i att hålla samman Uppsala läns bostadsagenda är att jag den 31 augusti samlar länets samtliga ordförande i kommunstyrelserna till en gemensam dialog kring länets bostadsförsörjning. Om regeringen dessutom genomför de förslag jag har framfört till bostadsministern underlättas min uppgift väsentligt.
Peter Egardt
Landshövding, Uppsala län
UNT 27/6 2012