I debatten kring den svenska skolan hamnar många debattörer i frågan om stat eller kommun ska vara huvudman. Huvudargument för förstatligande tycks vara att ”det var bättre förr”. Denna nostalgitripp baseras på det faktum att resultaten har sjunkit sedan Göran Persson (S) som skolminister överförde huvudmannaskapet till kommunerna. Slutsatsen dras utan analys om huruvida det finns en nonsenskorrelation mellan sjunkande resultat och kommunalisering eller ej.
En hel del andra reformer sammanföll med kommunaliseringen. Förändrad lärarutbildning med mindre fokus på ämneskunskaper och avveckling av betygssystemet utom i en mycket grov skala för årskurs 8 och 9 är ett par förändringar. Otydliga kvartsamtal innebar ofta allt för sen återkoppling till en elev.
Kommunaliseringen i sig har sannolikt mycket lite att göra med resultaten i skolan.
Oavsett kommunaliseringen är finansiering med begränsade resurser av svensk skola offentlig. Ökande ekonomiska utmaningar sedan början av 90-talet har begränsat det ekonomiska utrymmet. Staten ansvarar alltjämt för omfattning av och inriktning på lärarutbildningen. Staten har alltid satt upp regelverket för den svenska skolan oavsett huvudmannaskap.
Min största kritik mot styrnings- och ledningssystemet är egentligen att staten inte lägger alla befogenheter direkt hos den som ansvar utkrävs av. Staten lägger ansvar på kommunen men befogenheter läggs även på både lärare och rektor. Vi får på det sättet en stor otydlighet i ledning och styrning av skolan.
Det finns olika sätt att lösa detta. Skolan kan göras helt statlig eller fortsätta att vara kommunal. Det viktigaste är att huvudmannen har hela ansvaret och alla befogenheter i ledning och styrning av sitt ansvarsområde.
Jag har inte några preferenser för det ena eller andra huvudmannaskapet. Däremot är jag övertygad om att själva processen mot ett återförstatligande kommer att kosta tid och resurser. Det är tid och resurser som kan läggas på en positiv utveckling inom ramen för befintligt huvudmannaskap.
Många av de reformer som nu genomförs på skolans område kommer att leda till en positiv utveckling av skolan. Jag nämner här några:
1. Betyg eller skriftliga omdömen varje termin
2. Utökning av nationella prov
3. Tydligare kunskapskrav i läroplanen (LGR 11)
4. Större krav på ämneskunskaper och pedagogisk kompetens i lärarutbildningen
5. En lärarutbildning specialiserad på färre årskurser
6. Karriärtjänster i skolan
7. Förtydligande av rektors ansvar som pedagogisk ledare med coachande ansvar
8. Ökade inslag av ”skola” i förskolan.
Allt detta går hand i hand med empiriska studier (exempelvis John Hattie) kring vad som främjar goda studieresultat.
I kommunerna görs stora satsningar för att vända den negativa utveckling som vi har sett sedan 1995. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) driver sedan ett par år flera olika projekt på området, varav det viktigaste är Matematiksatsning Pisa 2015.
Ett stort antal kommuner går i detta projekt samman och hjälper varandra att finna vägar till bättre resultat, primärt i matematik men i praktiken för hela skolan. En viktig del i detta arbete är att skolpolitiker, skolledare och lärare i kommunerna sätter sig in i varandras förutsättningar och utmaningar. Hur kan vi exempelvis minska kraven på dokumentation utan att tappa de positiva effekterna av en god uppföljning?
Coachning i det pedagogiska arbetet är den enskilt viktigaste punkten för den lokala utvecklingen av skolan. Höga förväntningar på pedagoger och elever samt en tydlig och noggrann måluppföljning är andra mycket viktiga faktorer.
I Knivsta kommun arbetar vi med utvecklingen av skolan. Vi har sedan länge goda resultat i både den kommunala skolan och i våra friskolor. Även hos oss finns dock en stor förbättringspotential. Vi ingår sedan 2011 i SKL:s matematikprojekt och har fått många nya viktiga erfarenheter av detta men har lång väg kvar innan vi har nått vår fulla potential.
I år kunde vi glädja oss åt kraftiga resultatförbättringar inom alla årskurser och ämnesområden. Årskurs 9 kan för 2013 glädja sig åt ett meritvärde på 227 jämfört med 205 året innan.
Kännetecknande för vårt arbete är att majoritet och opposition har bestämt sig för att arbeta tillsammans med det gemensamma målet att utveckla skolan. Vi känner också ett stort förtroende för våra skolledare och pedagoger och har ambitionen att hela tiden ha en pågående dialog kring skolan, genom matematikprojektet, besök i lärarkonferenser och skolråd.
Resultat enskilda år kan aldrig tas som intäkt för att generella slutsatser. Vårt förhållningssätt är att använda empiriska studier i stället för tro som vägledning för vårt arbete.
Debatten kring statlig eller kommunal skola är en energislukande nostalgitripp som har mycket lite att göra med orsakssamband kring en negativ utveckling. Alla goda krafter bör i stället inrikta sig på innehållet i skolarbetet och utveckling av våra pedagoger för att nå det gemensamma målet om bättre skolresultat.
Klas Bergström
ordförande Knivsta moderater och
Utbildningsnämnden i Knivsta
UNT 4/8 2013