Samhällsvetare måste få kosta

Behoven av samhällsvetenskap och humaniora ökar i vårt komplicerade kunskapssamhälle. Det kräver nya satsningar på både grundutbildning och forskning, ­skriver Sofia Larsen m fl.

Sofia Larsen, ordförande i Jusek, är en av artikelns undertecknare.

Sofia Larsen, ordförande i Jusek, är en av artikelns undertecknare.

Foto: Elis Hoffman

Uppsala2012-12-21 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Världen förändras i snabb takt. Vi står inför många och stora utmaningar. Klimathot, ekonomiska kriser och motsättningar i vår omvärld är bara några av de frågor vi har att brottas med. Kunskap är nyckeln till den förändring som krävs för att möta utmaningarna. Ansvaret måste vi ta tillsammans.

Sverige satsar på kunskap. Medicinsk utveckling och tekniska framsteg är prioriterade områden där regeringen genomför viktiga satsningar. Det är bra.

Men behoven inom samhällsvetenskap och humaniora – både vad gäller den akademiska grundutbildningen så väl som forskningen – måste få ett större genomslag. Behoven inom dessa områden kommer att öka i takt med att ett alltmer komplext kunskaps- och tjänstesamhälle växer fram.

Samhället bygger vi tillsammans med hjälp av kunskaper inom olika områden. Jurister, ekonomer, personalvetare, systemvetare och samhällsvetare bidrar alla med olika perspektiv och kunskaper för att skapa effektiva organisationer och en god samhällsutveckling.

Samhällsvetaren behövs för att analysera omvärlden men också för att utreda och förebereda politiska beslut. De är ryggraden i den svenska förvaltningen och bidrar därmed till demokratins utveckling. Samhällsvetarnas kunskap behövs för att komma till rätta med segregationen, ekonomiska kriser och miljöhot. Det krävs kvalificerad forskning som kan förstå de samhällsförändringar som sker i en allt snabbare takt.

Utan satsningar på grundutbildningen i akademin tappar vi också på forskningssidan. Dagens studenter är morgondagens forskare.

Det finns kvalitetsbrister i grundutbildningen inom samhällsvetenskap och humaniora. Det satsas i dag hälften så mycket på utbildningar inom dessa områden som på till exempel naturvetenskap och teknik.

Förklaringen är historisk och utgår från en gammal föreställning kring hur undervisningen ska bedrivas. Att matematik får dubbelt så mycket resurser per helårsstudent som tar sina högskolepoäng jämfört med exempelvis nationalekonomi är därför en realitet i dag.

Resultatet är att en del studenter inom samhällsvetenskapliga ämnen bara har sex timmars undervisning i veckan, en del ännu mindre. Det är inte rimligt att 80 procent av studietiden består av självstudier. Naturligtvis drabbar det utbildningens kvalitet. För att få en djupare förståelse för ett ämne och lära sig att kritiskt granska och tillämpa sina kunskaper krävs lärarledd tid i form av föreläsningar, seminarier och handledning.

Riksrevisionen konstaterar i sin slutrapport om regeringens styrning av de självständiga lärosätena att det är hög tid att se över grundutbildningens resurstilldelningssystem till universitet och högskolor.

Med dagens system är skillnaderna i resurser mellan olika utbildningsområden alltför stora. Lösningen är inte en omfördelning av resurser. Det är i stället nya satsningar som behövs och en översyn av systemet.

Med ökade resurser på den akademiska utbildningen kan forskaranknytningen stärkas. Undervisningsformerna kan också varieras och anpassas till vad studenterna ska lära sig. Föreläsningar i stora grupper kan varieras med seminarier, mindre grupper, muntliga presentationer, case-baserade övningar och laborationer. Med mer resurser kan också handledningen av studenternas självständiga arbeten stärkas. Studenterna kan erbjudas mer undervisning och kontakt med sina lärare. Så förbättras förutsättningarna att skapa framtidens forskare och morgondagens problemlösare. Regeringen har tagit små steg i rätt riktning men nu behövs en rejäl översyn av hela resurstilldelningssystemet.

Det finns inte några genvägar till framgång. Väl rustade och konkurrenskraftiga samhällsvetare och humanister kostar. Kunskap är nyckeln till en god samhällsutveckling. Det måste få kosta.

Sofia Larsen
ordförande i Jusek
Johan Berglund
ekonomie doktor, Handelshögskolan Stockholm
Minna Gräns
docent i allmän rättslära, Uppsala universitet
Lena Hadad
HR-chef, Botyrka kommun
Kaj Hobér
partner, Mannheimer Swartling
Göran Hoppe
professor i kulturgeografi, Uppsala universitet,
Gunilla Jarlbro
professor i Medie- och kommunikationsvetenskap, Lunds universitet
Jennie Jensen
chefredaktör Vd-tidningen´
Charlie Karlsson
professor i ekonomi
Internationella handelshögskolan Jönköping
Lil Ljunggren Lönnberg
konsult, Rådhusgruppen City
Christina Ramberg
professor i civilrätt, Stockholms universitet,
Jerzy Sarnecki
professor i kriminolog, Stockholms universitet
Louise Yngström
professor emerita i data och systemvetenskap
Stockholms universitet
UNT 20/12 2012

Läs mer om