I maj 2009 avreglerade den borgerliga regeringen, med socialministern Göran Hägglund (KD) i spetsen, det svenska apoteksmonopolet och öppnade för privata aktörer att driva apotek.
Avregleringen motiverades med att det skulle resultera i bättre tillgänglighet genom fler apotek och bättre öppettider, samt att priserna på läkemedel skulle sjunka.
I Sverige gick man från att statliga Apoteket AB ägde alla apotek till att vem som helst får äga och driva ett apotek.
Detta innebär att man gick från Europas kanske mest reglerade till minst reglerade apoteksmarknad, i princip över en natt. I många andra europeiska länder är det bara farmaceuter som får äga och driva apotek. Dessutom finns i många andra europeiska länder regleringar för var apotek får etableras för att garantera läkemedelsförsörjning i hela landet.
För att garantera en god tillgång på läkemedel i hela landet infördes det i samband med avregleringen en 24 timmars regel. Den innebär att en patient ska kunna få receptbelagda läkemedel inom 24 timmar. Det har dock visat sig svårt att upprätthålla 24-timmarsregeln, då det för varje apoteksbolag är svårt att hålla tillräckligt stora lager. Detta drabbar särskilt patienterna, särskilt de med svåra och ovanliga sjukdomar.
Avregleringen har fört med sig vissa positiva effekter framför allt vad gäller öppettider, lägre pris på vissa receptfria läkemedel och att flera apotek har öppnat runt om i landet. Detta skriver Statskontoret i en rapport som publicerades i slutet av maj i år.
Men de flesta av de nyöppnade apoteken finns i tätorter där det redan fanns apotek, endast cirka 30 av dem 356 nya apoteken som har öppnat har gjort det på platser där inget apotek fanns innan. Vi har svårt att tro att det var syftet med avregleringen.
Statskontoret skriver även att omregleringen dessvärre har resulterat i flera negativa konsekvenser. Man genomförde en enkät bland apoteksanställda som visar på att sex av tio upplever att möjligheten till kompetensutveckling har blivit sämre sedan avregleringen.
Mer än hälften av de anställda upplever också att möjligheten till att ge råd och information om läkemedel har blivit sämre.
I Statskontorets rapport lyfter man också fram sina och Konsumentverkets konsumentundersökningar som uppger att flera patienter är mindre nöjda med den rådgivning man får från farmaceuterna på apoteket i dag jämfört med före 2009.
Enligt många apoteksanställda beror detta bland annat på att apoteksledningen har krav på att expedieringstiden ska kortas samt att man ska sälja mer kringprodukter då lönsamheten där är högre.
Som tidigare nämnt så var allt inte bättre innan avregleringen 2009. Man bör dock ta i beaktande att läkemedel handlar om en samhällsservice som ska bedrivas ur ett vårdperspektiv och inte med ett kommersiellt syfte. Apoteken har ett samhällsansvar, och det viktigaste måste vara medborgarnas tillgång till rätt läkemedel och en god farmaceutisk rådgivning.
Det finns heller inget som innan avregleringen hindrade Apoteket AB från att ha samma öppettider som i dag samt att starta nya apotek runt om i hela landet. Det hade gått att reglera genom statens ägardirektiv till Apoteket AB.
Vi är därför, som blivande apotekare, oroliga över utvecklingen på apoteksmarknaden och regeringens ovilja att rätta till de problem som uppstått till följd av omregleringen. Vi vill se tydliga regleringar som tryggar patientsäkerheten och den farmaceutiska kompetensen.
Lukas Löfling
Erik Melander
Apotekarstudenter vid Uppsala universitet
UNT 19/7 2013