Min erfarenhet efter drygt trettio år som IT-upphandlare och upphandlingschef gör mig milt sagt skeptisk till kommunens planer att ”outsourca” all IT-verksamhet. Genom att dessutom, såsom återges i UNT 18:e december, upphandla IT och telefoni, två av de mest komplexa områden som finns, i samma upphandling ger man sig in i ett konkurrensbegränsande vågspel utan motstycke.
Som ofta vid viktiga beslut lyser debatten i tid med sin frånvaro. Förespråkarna tror sig se skalfördelar, men spåren av gjorda erfarenheter förskräcker. Stockholms stad skulle sänka sina IT-kostnader. Istället ökades dessa kraftigt och kvaliteten försämrades. Bland annat rapporterar nätartiklar om hundratals datorer inlåsta i skåp därför att de inte certifierats av Volvo IT; personal på plats saknades.
Främsta anledningen till svårigheter är att en stor kommun har en mängd komplicerade system i sin verksamhet, som innebär att beslutsfattare måste ha utomordentligt hög kompetens för att ta välgrundade beslut om utveckling och förändring. Lägger man ut verksamheten finns ingen kompetens kvar som kan göra den analys som fordras för att styra utvecklingen på ett framgångsrikt sätt.
Kommunen kan enligt upphandlingslagen, inte teckna ramavtal för mer än fyra år om inte särskilda skäl kan åberopas. Det innebär att man vart fjärde år (sannolikt) kommer att tvingas betala omläggningskostnader. Eftersom man vid det laget har tappat all sin kompetens kommer man också att få problem att specificera både vad som ska flyttas och hur man vill utveckla sina tjänster. Man kan inte bortse från risken att leverantören har en dubbel agenda: Med halva hjärtat vill den hjälpa kommunen, med den andra halvan vill den mjölka kommunen på så mycket pengar som möjligt och underlåter att berätta om de möjligheter som finns.
Jag har på olika konferenser ställt frågor till prisbelönta ”outsouring”-upphandlare från både Kammarkollegiet och upphandlingsbolag om hur man ska tackla dessa problem med upprepade omläggningar, men har fått svar som avslöjar att man duckat för problemen. Sammanfattningsvis: det saknas både riskanalys och konsekvensanalys, som Lennart Lindström skriver i UNT 18:e december.
Westman, Lundbergs, Kemis, Klangs, Johanssons och Badkis inlägg i UNT 18:e september återger att anställda vid Teknik&Service kommer att erbjudas anställning hos företaget som tilldelas uppdraget. För det första är det inte ett proportionellt krav att en anbudsgivare ska ta över personal. Det krävs inte för att anbudsgivaren ska kunna utföra tjänsten (anbudsgivaren ska ju själv ha kompetens) och därmed är kravet inte tillåtet enligt upphandlingslagen. Således finns ingen trygghet för de anställda vad än kommunen säger. För det andra, vad händer vid nästa upphandling om fyra år: Hur ska kommunen då säkra övertagande av personal och sina tidigare anställdas trygghet? Det kanske är en fråga som man vid det laget blundar för, men jag tror inte personalen vid Teknik&Service gör det.
Jag tror mycket mer på ”samsourcing” mellan kommunerna än på ”outsourcing”. Man behåller då tillräcklig kompetens i kommunerna, man behåller insyn, man har en utförare som varken går i konkurs eller säljs och som har ett eget intresse av att arbeta effektivt för kommunerna och verkligen har kunskap om systemen. Man slipper omläggning vart fjärde år. Möjlighet till skalfördelar finns också.
Det finns embryon till ”samsourcing” i Uppsalas ”kranskommuner”. Se och lär.
Ragnar Ahlberg, Högskolan i Gävle