Den ekonomiska krisen och den borgerliga politiken har ökat utsattheten för många barn. Inkomsterna för många barnfamiljer har minskat när till exempel a-kassan och sjukförsäkringen har försämrats. Barnfattigdomen är ett resultat av försämrade socialförsäkringssystem, låga löner och en arbetsmarknad som inte förmår erbjuda kvinnor i omsorgs- och serviceyrken heltid.
Svårast är det för ensamstående med barn, som får det allt svårare att få ekonomin att gå ihop. Undersökningar visar att allt fler ensamstående med barn, framför allt kvinnor, klassas som fattiga. Fem av sex barn till ensamstående föräldrar lever med sin mamma och var fjärde ensamstående förälder är en fattig mamma.
I snitt tjänar ensamstående mammor hälften av vad gifta män gör. Även barn till invandrade föräldrar lever i större utsträckning i fattiga familjer. Risken att leva i ett fattigt hushåll är nästan fem gånger så hög bland barn med utländsk bakgrund jämfört med barn med svensk bakgrund.
Klass, kön och etnicitet har alltså stor betydelse för våra ekonomiska och sociala förhållanden, för vår hälsa, liv och framtid. Omfördelning av resurser krävs från dem som har för mycket till dem som har för lite. Vi måste satsa mer för att förebygga sociala orättvisor och sociala problem. En sådan satsning är sociala investeringar.
Sociala investeringar innebär förebyggande arbete bland i första hand barn och unga som ska vara lönsamma för de unga och i längden även lönsam för kommunen. Det sker till exempel genom att finansiera projekt som stärker barn och unga och ger dem chansen till ett bra liv. Forskning visar att sociala investeringar är socialt, mänskligt och ekonomiskt lönsamt. Vänsterpartiet föreslår att en del av Uppsala kommuns överskott från 2011 används till sociala investeringar.
Det räcker inte att satsa på sociala investeringar för att minska barnfattigdomen. Barnen växer fortfarande upp i fattiga familjer även om vi med kommunala beslut kan göra uppväxten bättre för dessa barn. Vi kan bland annat sänka avgifterna för kultur- och fritidsaktiviteter, ge barn till arbetslösa rätt till fritids, minska barngruppernas storlek, erbjuda sommarjobb till alla ungdomar i gymnasiet, se till att skolorna är avgiftsfria och verkligen se till att skolan utjämnar de skillnader som finns i barns förutsättningar.
Socialstyrelsen har visat att barn som växer upp i familjer med upprepat socialt bistånd lämnar skolan med lägre resultat och Skolverket har påpekat att bland annat segregationen är avgörande för de sjunkande resultaten i svenska skolor.
Vi kan åtgärda allt detta om viljan bara finns och den viljan finns hos Vänsterpartiet. Vi vill ge alla barn möjlighet till ett bra liv och en bra framtid men det räcker inte med det. Vi måste också åtgärda fattigdomen i familjerna. För att barnen ska ha det bra måste de vuxna ha det bra.
Vänsterpartiet arbetar därför för en generell politik för full sysselsättning, rätt till heltid och höjda löner i de kommunala låglöneyrkena, höjda tak och ersättningsnivåer i våra socialförsäkringar samt en a-kassa som fungerar.
Vi vill också individualisera föräldraförsäkringen samtidigt som föräldrapenningen höjs. Vi vill höja underhållsstödet med 200 kronor i månaden och ytterligare 200 kronor för barn över 13 år, samt höja bostadsbidraget för ensamstående föräldrar.
En generell välfärd innebär också barnens välfärd.
Ilona Szatmári Waldau
kommunalråd (V)
UNT 11/4 2012