Påståendet att nätinvesteringarna de närmaste tio-femton åren blir 120 miljarder kronor är inte fel. Kjell Jansson, vd för Svensk Energi, påpekar i artikel hos Second Opinion 8/10 att ”Svenska Kraftnät räknar i sin perspektivplan med investeringar på 50-60 miljarder de kommande tio-femton åren i stamnätet. Elnätsföretagen kommer att behöva investera mer än så för lokal- och regionalnät.”
Således är 120 miljarder lågt räknat. Anton Steen (UNT Debatt 21/12) vill förringa detta och påstår att endast 8 procent av nätinvesteringarna tillhör anslutning av vindkraft. Kommentar är överflödig.
Visserligen står vindbolagen för anslutningskostnaden till stamnäten, däremot belastar framtida underhåll konsumenterna. Först när framtida elräkningen kommer inser man den dubblerade nätavgiften. Dessa nätinvesteringar möjliggör 17 terrawattimmar vindkraft, jämfört med kärnkraftens potential 65 terrawattimmar.
Följande påpekande om kärnkraftens avveckling är ej heller fel. Svenska Kraftnät anger att i utsatta situationer kan endast 6 procent av installerad vindkraftseffekt tillgodoräknas, vilket innebär att under kall vinterperiod med tillhörande snål blåst fordras det, för att ersätta kärnkraften, femtiotusen vindkraftverk (vardera 3 megawatt, 200 meter höga), samtidigt som vattenkraft och kraftvärme utnyttjas till fullo. Detta är en omöjlig situation och således måste andra energislag kompensera för kärnkraftens avveckling.
Tyskland, till exempel, har valt utökad kolkraft. Anton Steen föreslår införande av gaskraftverk som också ger stora koldioxidutsläpp.
Det är beklagligt att det propageras för vindkraftens förträfflighet. Exempelvis Arise Windpower gav ut aktier till introduktionspris 55 kronor. Småsparare har fått se sina besparingar mer än halverade. Kursen är för närvarande 21 kronor.
Anton Steen ger stor vikt vid att vi står inför en europeisk elmarknad och att svensk vindkraft kan minska koldioxidutsläppen i kringliggande länder. Någon undersökning huruvida dessa länder är i behov av elimport har inte genomförts, däremot kan konstateras att i dessa länder pågår utbyggnad av inhemsk elkraft och att behov av import saknas. Dessutom kan konstateras att alla dessa länder har långa blåsiga kuststräckor och om intresse finns för vindkraft är egen lokal vindkraft att föredra. Närproducerad el ger låga energibortfall i form av låga nätförluster.
Mången ställer sig frågan varför Sverige satsar miljardrullningar på vindraft då den svenska traditionella elmarknaden är fossilfri och ger elöverskott. Transportsektorn däremot ger höga koldioxidutsläpp och om person- och långtradartrafik minskar med hjälp av snabba och säkra järnvägstransporter vore mycket vunnet i miljöhänseende.
Norska regeringen har tillsatt en utredning av ny effektiv järnvägsförbindelse sträckan Oslo–Göteborg, som är både Sveriges och Norges största hamn. Varje dygn passerar tvåtusen fyrahundra tunga lastbilar och trettontusen personbilar gränsen vid Svinesund. Här har vår granne Norge agerat och gör slag i saken, allt medan Sveriges infrastrukturminister säger ”att frågan inte är prioriterad”.
Trafikverkets kapacitetsutredning pekar på att lastbilstransporter mellan Oslo och Göteborg kommer att öka med 70 procent till 2025, att det uppstår betydande trängselproblem på E6 och att järnvägen inte har tillräcklig kapacitet. Norge är en av Sveriges främsta exportnationer.
Det är, i detta hänseende, beklagligt att Sveriges prioriterar vindkraften som raserar natur till höga kostnader och tvivelaktig nytta.
Kungliga Vetenskapsakademin har reagerat mot förd energipolitik med förslag om att regeringen tillsätter en oberoende kommission med uppgift att studera elens och elprisets betydelse för samhället, samhällsekonomin och det svenska näringslivet. Det gäller Sveriges konkurrenskraft, jobben och välfärden.
Tord Wiklund f d anläggningsingenjör el