Det offentliga kan göra mer för att både förebygga utsatthet genom att förbättra elevers trygghet men också bättre se över hur kuratorsverksamheten fungerar på Uppsalas skolor. Den utbredande psykiska ohälsan har blivit den uppväxande generationens största hot.
Utskrivningen av antidepressiva mediciner har de senaste åren ökat med en tredjedel. Självmord blir allt ovanligare bland de äldre, bland ungdomar har självmorden ökat med 40 procent.
Till detta kommer även en markant ökning av självskadebeteenden och upplevd otrygghet i och utanför skolan. Det offentliga kan dock genom en långsiktig och energisk ansträngning underlätta och samordna arbete mot dessa svårigheter. Ansvaret för det psykiska välbefinnandet vilar i slutändan alltid på den enskilde, familjerna och de nära sammanslutningarna.
Det offentliga har och måste dock fylla en roll när det kommer att minimera riskerna för utsatthet i framför allt skolmiljön. Problemet måste tacklas från två håll. När en elev redan befinner sig i en svår situation måste det säkerställas att hjälpen finns där att tillgå.
Möjligheten till stöd och samtal är här avgörande och genom en tillfredställande kuratorstäthet och god lärarkompetens kring dessa ämnen ges en möjlighet att handfast och tidigt ta tag i problemen.
Kommunen skulle kunna göra en översyn av hur arbetet mot ungas psykiska arbete hitintills fungerat, kan utvecklas i framtiden och i högre grad inkorporera kompetens från till exempel det civila samhället. Samtidigt får inte det preventiva arbetet för ungas ohälsa hamna i skymundan.
Det mest konkreta exemplet på detta sker vid arbetet mot mobbning. Genom nolltolerans mot kränkande beteenden på skolor, där det från offentligt håll måste markera långt tydligare mot kränkningar och utredas tidigare när det händer, kan vi gemensamt skicka signaler om att inga ungdomar under några omständigheter skall behöva känna sig rädda för att gå till skolan i Uppsala.
Hugo Fiévet
ersättare (KD) utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden
UNT 15/5 201