Replik. Trosvissheten i argumenteringen för sprutbytesverksamhet är det inget fel på. Men om inte sakfakta stämmer, blir hela sprutbytesprogrammet ett dödfött kapitel. Ett brittiskt forskarteam bestående av Nora Palmateer, Jo Kimber , Matthew Hickman , Sharon Hutchinson, Tim Rhodes och David Goldberg har I en studie publicerad I den vetenskapliga tidskriften Addiction år 2010 visat att det inte finns någon evidens för att sprutbyte skyddar mot vare sig hepatit C eller hiv-smitta.
När olika entusiaster för sprutbytesprogram hävdar att sådana program är effektiva är det påståenden rakt emot den senaste vetenskapliga forskningen. Det räcker inte att man är påstridig i sina åsikter. Man måste också kunna visa att de är sanna.
Nordquist, Lindholm och Dovstad vill alla att landstinget ska satsa på ett program inom sjukvården som inte har någon bevisad effekt (saknar evidens). I alla andra sammanhang försöker sjukvårdspolitiker hävda att landstingens sjukvård ska vara evidensbaserad. Varför satsa pengar på åtgärder som inte ger det önskade resultatet?
Uppsökande verksamhet med hiv-tester, meddelande av testresultat i kombination med konkret smittskyddsinformation samt erbjudande om hepatit B-vaccination har en mycket bättre effektivitet, eftersom det når många fler injektionsnarkomaner. Samtidigt är det ett mycket bra instrument för att erbjuda annan hälso- och sjukvård till denna svårnådda grupp. Det kostar litet mer. Men det ger mycket bättre resultat. Varför kan landstinget inte erbjuda injektionsnarkomanerna denna form av sjukvård?
I det senaste inlägget hävdar Nordquist med flera att metadonbehandlingsprogram kan hjälpa narkomanerna ur sitt missbruk. Det är inte mycket som talar för att detta är korrekt. Inte ens det mest välskötta metadonbehandlingsprogram leder till att narkomanerna ”kommer ur sitt missbruk”.
Poängen med metadonbehandlingsprogram är att man ersätter en illegal drog (heroin) med en legal drog (metadon). De som slutar med metadon gör det antingen för att de går tillbaka till heroin eller använder båda drogerna i ett fortsatt missbruk. Alternativet kan i ett välskött metadonprogram vara att narkomanen får lämna metadonprogrammet därför att den drogberoende har ett illegalt sidomissbruk vid sidan av sitt legala metadon. Vidare avlider några av olika anledningar, till exempel av en överdos eller av andra sjukdomar såsom hepatit C. Men det finns väldigt få exempel på att någon tar sig ur metadonprogrammet och går vidare till en drogfri tillvaro.
När vi debatterar narkotikaproblem, måste vi lära oss att göra det på ett sakligt sätt i stället för att ägna oss åt önsketänkande. Satsa gärna på goda verksamheter med bra effekter. De får gärna kosta litet mera, bara de leder till det vi alla vill: Bättre hälsa och bättre livskvalitet för de som har störst problem. Men gör det inte på ett sätt som förlänger lidandet med långvarigt drogmissbruk för dessa människor oavsett om det är illegala eller legala droger.
Rolf Bromme
journalist och landstingspolitiker (FP) i Stockholms län
Peter Falk
ersättare i Socialnämnden för barn och unga samt kandidat (FP) till fullmäktige i Uppsala
Åsa Jansson
kandidat (FP) till fullmäktige i Uppsala
UNT 23/10 2013