REPLIK. Att Sverige på sikt står inför stora demografiska utmaningar är något som många känner till. Vår befolkningssammansättning visar tydligt att vi blir allt färre på arbetsmarknaden i förhållande till den äldre befolkningen. Det förs en ständig debatt kring hur vi ska få en högre sysselsättningsnivå och hur vi ska få människor att arbeta längre. Detta för att vi ska klara att finansiera framtidens välfärd.
Hela denna debatt verkar dock ha gått Kristdemokraterna förbi. I stället driver KD på för att föräldrar, underförstått mammor, ska kunna få 12 000 kronor i månaden för att vara hemma under barnets första sex år. Arbetslinjen gäller tydligen inte kvinnor som bildat familj. För en mamma med flera barn skulle detta kunna leda till mer än tio års frånvaro från arbetsmarknaden – mitt i yrkeslivet.
Resultatet blir förödande för kvinnans karriär- och löneutveckling samt kommande pension. Dessutom är det illa ur ett integrationsperspektiv för många kvinnor.
Den hemmafrufundamentalism som Mikael Oscarsson ger uttryck för (UNT 28/5) är milt sagt förlegad. Det Oscarsson i artikeln kallar för ”det frihetliga idealet i svensk familjepolitik” innebär förutom fördubblat vårdnadsbidrag även avskaffade pappamånader och avskaffad jämställdhetsbonus. Detta trots att männen i dag endast tar ut 23,7 procent av föräldraledigheten, att kvinnor fortfarande gör den största delen av hushållssysslorna, att kvinnor tjänar mindre än män och generellt sett har lägre positioner på ledande poster.
Det är uppenbart att Oscarssons ”frihetliga ideal” inte är annat än ett försök att stänga in kvinnorna i hemmen och ge barn ännu mindre tid med sina pappor.
För oss i Folkpartiet handlar familjepolitiken om klassiska liberala värderingar om kvinnors och mäns lika möjligheter. Det måste vara möjligt för både kvinnor och män att kombinera yrkesliv med familjeliv. Vi har världens mest generösa föräldraförsäkring. Men för att den ska bli mer jämställd behövs både pappamånader och jämställdhetsbonus.
Ismail Kamil
riksdagsledamot (FP)
UNT 10/6 2012