Multiresistenta bakterier utgör på sikt ett lika stort hot mot mänskligheten som den globala klimatförändringen. Det enda kända sättet att sänka takten i resistensutvecklingen är att radikalt minska förskrivningen av antibiotika.
Till skillnad från klimatförändringen är det möjligt att på lokal nivå påverka resistensutvecklingen. Läkare och veterinärer måste därför noggrant, genom provtagningar och klinisk undersökning, identifiera de patienter som verkligen behöver en antibiotikakur. I dag sker alltför många förskrivningar slentrianmässigt eller på önskemål av patienter eller djurägare.
Med en närmast monumental brist på känsla för vad situationen kräver, uppdrar landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) åt Jordbruksverket att i syfte ”att förenkla och utveckla lantbruksföretagen” låta utreda möjligheten för svenska mjölkbönder att behandla sina egna djur med antibiotika, utan en föregående veterinärundersökning.
Förslaget innebär att bönder blir ett ”antibiotikafrälse”. Utan medicinsk utbildning och med ett stort ekonomiskt intresse av att behandla sina djur, ska de fritt få disponera stora mängder penicillin.
Att Sverige har jämförelsevis låg medicinförbrukning inom djurproduktionen innebär inte att vi kan slå oss till ro. Många behandlingar utförs i onödan. Svenska bönder skulle med sin goda djuromsorg kunna visa vägen för omvärlden mot en ytterligare sänkt medicinförbrukning i stället för att driva fram beslut som tyder på ett ökat behov av antibiotika.
Vare sig expertmyndigheten Statens Veterinärmedicinska Anstalt eller Sveriges Veterinärförbund har levererat några avgörande invändningar mot ministerns planer på friare antibiotikaanvändning i svenska mjölkkobesättningar.
I stället för att ge stöd och anvisningar till praktiserande veterinärer böjer sig ansvariga myndigheter för en populistisk ministers påbud, samtidigt som man med andra handen arbetar fram program för att minska användningen av antibiotika inom veterinärmedicinen.
Örjan Ljungvall
leg. veterinär
UNT 16/5 2012