Akademiska sjukhusets ekonomiska problem är ingen nyhet, inte ens i ett hundraårs perspektiv. Rubriken ovan är hämtad från en artikel publicerad i Svenska Dagbladet 9 maj 1917. Där redogörs för statskontorets granskning ”af det uppenbara missförhållandet mellan inkomster och utgifter i sjukhusets statsförslag” och ”de har dock inte kunnat undgå att väcka uppmärksamhet att under det utgifterna ursprungligen beräknats medföra en brist till hvars täckande skulle erfordras ett statsanslag af 10 000 kr”. Artikeln avslutas med ”viss höjning i statsanslaget kunna öfvervägas”.
Det har snart gått hundra år sedan artikeln publicerades och spelreglerna för finansiering av offentlig verksamhet som sjukvård har ändrats. Att döma av den senaste tidens nyheter är Akademiska sjukhusets problem närmast tidlösa. Världen runt har sjukvården stora ekonomiska problem. Men Sverige är ett land med bra ekonomi och med goda förutsättningar att tillfredställa befolkningens behov av hälso och sjukvård. Och det finns exempel på att man inom landets gränser lyckats bättre än i vårt landsting.
Akademiska sjukhuset har ett kapital som är svårt att omvandla i ekonomiska termer och därför lätt att undervärdera. Personalen har ett mycket stort kunnande i att vårda sjuka människor, att lindra lidande, att ge tröst och att bota patienter.
Vi har under många år dagligen konfronterats med den dåliga ekonomin vid sjukhuset och på olika vis känt skuld till detta dystra faktum. Landstingstyrelsens och sjukhusledningens återkommande ångestdumpning av ekonomiska problem ut till varje skrymsle av sjukhuset är föga konstruktivt, personalens möjligheter att påverka situationen är begränsade. Det leder till en urholkning av självkänsla hos de anställda. Det blir inte bättre av att man från ledningen har ett stort förtroende för konsulter och rekryteringsfirmor. Jag har under mina år vid sjukhuset sett att antal uppdrag fullföljas av dessa och det bestående resultatet har varit mycket magert. Det är svårt att få redovisat vad dessa åtgärder kostar.
I en pressad organisation är det lätt att tonen mellan medarbetare blir irriterad, alla försöker naturligtvis försvara sina intressen. Det händer alltför ofta att personer i ledande ställning förfaller till ett mindre konstruktivt sätt att kommunicera. Tyvärr har samtalstonen inom sjukhuset successivt försämrats under 30 år.
Tänk om UNT senast i maj 2012 (95 år efter ovan citerade anmärkning) kunde publicera en artikel med titeln ”Akademiska sjukhuset har löst sina ekonomiska problem och bedriver professionell sjukvård av hög internationell standard, personalen rapporteras delaktig och nöjd”.
Vi vill inte vänta i 100 år.
För detta krävs:
- Att landstingstyrelse och sjukhusledning presterar bättre.
- Att man tillvaratar det professionella kunnandet vid sjukhuset och minimerar användandet av konsulter och rekryteringsfirmor.
- Att man tillämpar en effektiv och transparent administration som utvecklar och inte tynger verksamheten.
- Att man lyfter fram konflikter inom sjukhuset och hanterar dessa i ledningsgrupper istället för att de ignoreras.
- Att man lägger realistiska budgetar. Politikers löften ska vara genomförbara.
- Att man på ett prestigelöst sätt söker lösning på den destruktiva konflikten mellan universitet och landsting.*Att vi oberoende av tjänsteställning visar respekt för varandras insatser.
Stefan Thelin
professor, överläkare
Thoraxkliniken
Akademiska sjukhuset