Svenska forskare kommer att lysa med sin frånvaro i internationella nätverk, nu när forskarna ska förmånsbeskattas för de medlemsavgivter som universiteten erlagt, skriver Wilhelm Engström.
”Vid den tiden utfärdade statsmakten en förordning om att alla professorer skulle skattskrivas”. Ungefär den tolkningen gav en kollega ett missiv från Lantbruksuniversitetets ledning till dess lärare avseende medlemskapet i vetenskapliga sammanslutningar. Nota bene att skrivelsen specifikt rör sådana medlemskap vars tjänster och erbjudanden är direkt kopplade till uppdraget som forskare vid universitetet.
De avgifter som universitetets institutioner erlägger för enskilda forskares medlemskap skulle från och med i år meddelas Skatteverket via en inkomstuppgift, och vi som enskilda personer ålades att ta upp motsvarande belopp som förmånsvärde i våra deklarationer.
Reaktionen har inte låtit vänta på sig. Många med mig är medlemmar av inhemska och utländska sammanslutningar till en kostnad av åtskilliga tusenlappar varje år. Sådana avgifter har av tradition bekostats av universitetet.
Men dessa medlemskap ger inte oss som individer någon som helst ekonomisk eller annan revenue. Det är i stället universitetet in corpore som får tillgång till tidskrifter on line, rätt att förhandsboka deltagande i vetenskapliga kongresser till lägre kostnad, förbättrad information om kommande vetenskapliga evenemang via våra individuella medlemskap.
Detta är också skälet till att institutionerna varit mer än villiga att bestrida våra årsavgifter. Att vi som forskare i och med den aktuella skrivelsen pådyvlas ett förmånsvärde som i realiteten tar åtskilliga tusenlappar från vår enskilda hushållsbudget måste betraktas som höjden av administrativ stollighet. Dessvärre tycks skattelagstiftningen vara entydig på denna punkt. Sådant som arbetsgivaren bekostar skall förmånsbeskattas.
En universitetsjurist jag kontaktade bekräftade att så är fallet med tillägget, ”detta är ju dock att sila mycket små myggor”.
Så vad göra? Mina kolleger säger nu upp sina individuella medlemskap i diverse vetenskapliga sammanslutningar på löpande band, med konsekvensen att svenska forskare kommer att lysa med sin frånvaro i dessa internationella nätverk.
Själv gör jag det retroaktivt i vetskap om att mitt deltagande i ett EU-finansierat konsortium medger att jag kan utnyttja utländska kolleger som bulvanmedlemmar och att jag får tillgång till sammanslutningarnas tjänster utan att kliva upp på vår svenska skattekarusell.
Wilhelm Engström
professor SLU