Vi lever i dag i ett samhälle där individualism, en åskådning som hävdar den enskildes rätt mot det allmänna, står högt i kurs. Det är modernt att vara individualist, att gå sin egen väg och att vara mån om sin personliga integritet. I sin värld står individualisten i centrum och allt annat utgår ifrån henne. Det är hon som är världens mittpunkt och ingen får rubba det okränkbara tillståndet av välbefinnande.
Däremot betraktas ord som solidaritet, ansvar och plikt som omoderna och gammalmodiga, därför att individualisten då ställs inför kollektivet och känner sig ifrågasatt. Vi lever i ett kravlöst samhälle, där personlig integritet värderas högre än kollektivets bästa.
Detta tankesätt har färgat tillvaron i vårt samhälle. Individualisten utgår ifrån sig själv och är rätt så okänslig mot hur omgivningen påverkas av hennes handlande. Hon agerar utifrån sin egen person och inte utifrån en medveten, ansvarsfull och aktiv interaktion med sin omgivning. Man är med så länge det känns roligt och så länge det inte ställs några krav. Detta har satt sin prägel på vårt sätt att fungera i relationer, som föräldrar, som partner och som medborgare.
Hellre fly än stanna, så fort det blir jobbigt. Hellre blunda än se, när det blir smärtsamt. Hellre gå sin väg än kämpa en gemensam kamp, då det inte längre känns roligt. Det förväntas samtidigt att omgivningen ska finna sig i detta.
Vi lever i ett kravlöst samhälle med många problem som har sin grund i det individualistiska tänkandet. Detta tankesätt har genomsyrat alla samhälleliga institutioner, hemmet och skolan.
Det pratas ofta om problem i skolan i dag, men i sin analys av problemen betraktar man ”skolan” som en isolerad ö i havet ”samhället”. Ofta skyller man på dålig ekonomi och diverse besparingar, men sällan, om inte aldrig på den grundläggande ideologiska uppfattningen om människans syn på sig själv och sin omgivning.
Skolan är ett samhälle i nötskal med all dess värderingar och normer. Vad hjälper det med ”fler vuxna” i skolan, när vuxna själva är inbäddade i detta tankesätt. Att prata om värdegrunden i skolan är ett tomt prat och ett verkningslöst redskap, när utvecklingen i samhället i övrigt går åt motsatt håll.
Vi har tappat greppet om skolan därför att vi själva är en del av problemet. Vi ställer inga krav, för att vi själva inte vill ställas inför några heller. En kravlös skola i ett kravlöst samhälle, det är vad vi har i dag.
Abbas Jorjani gymnasielärare