Härom dagen fick jag besök av en före detta elev. Han tog studenten på Lundellska skolan i våras och pluggar nu fysik på Ångströmlaboratoriet. Han hade läst i tidningen att hans gamla gymnasieskola kanske skulle komma att läggas ner och ville nu försöka påverka genom att skriva till kommunen i form av ett brev med namnunderskrifter. Min före detta elev gick naturvetenskapligt program med medieinriktning och hade musik som individuellt val.
Lundellska skolan, Skrapan, har i flera år satsat på att musikintresserade ungdomar ska få chansen att utveckla sin musikaliska begåvning samtidigt som de läser ett samhällsvetenskapligt, ekonomiskt eller naturvetenskapligt program på gymnasiet. Specialvarianten Skrapans musikklass har haft flera uppskattade konserter och förra året fick skolan dessutom tillstånd att utöka sin verksamhet genom att erbjuda musikklasseleverna ensemblespel på avancerad nivå.
Min före detta elev var en av dem som smittades av det musikaliska inslaget på skolan och valde att utveckla sitt spelande tillsammans med eleverna som gick musikklass. Att kombinera musik på avancerad nivå med sin gymnasiala utbildning är unikt för Skrapan.
Men det var inte bara musiken som fick min elev att skatta skolan så högt att han var beredd att samla in protestlistor och skriva brev till kommunen. Enligt honom var Skrapan en speciell och förstklassig skola. Här hade han utvecklats och inhämtat kunskap – här hade han trivts och mått bra.
Ofta får jag höra av mina elever att de känner sig sedda på Lundellska, att stämningen är god och att lärarna lyssnar, förklarar och tar sig tid. Många gånger har vi på medielektionerna pratat om marknadsföring och ibland har vi tagit Skrapan som exempel. Hur gör man för att överleva som skola i den konkurrensutsatta situationen?
Tyvärr kommer vi ofta fram till att mjukvaror som trygghet och trivsel inte alltid verkar slå lika högt bland de blivande gymnasieeleverna som en trendig läsplatta eller en centralt belägen lokal. Vid ett första val kanske läsplattan lockar mer, men i slutändan är jag övertygad om att en trygg miljö och goda relationer är det som eleverna värdesätter mest. En god kommunikation mellan lärare och elev är enligt de flesta av oss som arbetar inom skolan en förutsättning för kunskap och lärande i skolan. Denna förutsättning lyfts ofta fram som en av Skrapans främsta kvaliteter i utvärderingar om skolans verksamhet.
Skrapan grundades 1892 och många talar om skolan som anrik. I över ett sekel har denna skola tagit emot och utbildat unga människor i en tolerant och välkomnande miljö, människor från olika bakgrund och med olika behov. Det vore bekymmersamt om man fattar beslutet att lägga ner en skola som i över hundra år satsat på kunskap och relationer, spets och bredd. För eleverna, för personalen men kanske allra mest för Uppsala.
På Skrapan drivs i dag undervisning för elever med Aspergers syndrom. Den lugna miljön och närheten till Ulleråkerområdet passar verksamheten bra. Vad händer med dessa elever om Lundellska skolan ska flyttas till en skola i Boländerna? ”Vissa lokaler bör byggas om och anpassas till de nya programmens behov”, läser jag i kommunens utredning av lokalförsörjningen av gymnasieskolorna. Jag tycker det verkar märkligt att flytta dessa elever över huvud taget. Jag läser vidare i utredningen att en av skolorna som föreslås flytta saknar idrottshall. I Skrapans idrottshall tränar eleverna intensivt några månader om året inför den traditionsenliga Skrapan-Katte-kampen. Vad ska hända med kampen om Lundellska försvinner? Kampen är, tillsammans med musikklassen, en viktig del av skolans identitet och dessutom två levande inslag i Uppsala kommun.
När lokalhyran är hög och elevunderlaget sjunker är det logiskt att fundera över om alla skolor verkligen ska få finnas kvar. Det kan ju dock knappast ha varit en nyhet för Uppsala kommun att elevantalet skulle komma att sjunka. Varför satsade man då inte på de skolor som redan fanns, i stället för att starta nya och dessutom låta den ena friskolan efter den andra få etablera sig på marknaden? Det lidande och den förlust som nedläggningen av en gynmnasieskola innebär, kommer att bli lika stor vilken skola kommunen än väljer att lägga ned och det är beklagansvärt.
Genom att låta Skrapan leva vidare kan Uppsala kommun visa att skolorna i Uppsala inte bara är varor på en marknad. Att gymnasieskolan inte bara handlar om pengar utan även om kunskap och relationer och om att bevara skolor med en tydlig och stark identitet.
Genom att låta Skrapans olika verksamheter få fortsätta i sina nuvarande lokaler, uppmuntrar man kreativitet och samspel mellan elever som kommer från olika bakgrund. Musiken, idrotten och den goda stämningen skapar en gemenskap och en trygghet för våra elever.
Min före detta elev tänker be elever från Katedralskolan om namnunderskrifter i sitt brev till kommunen. Om Skrapan läggs ner har inte Katte några att kämpa mot i Skrapan-Katte-kampen menade han. Låt oss hoppas att kommunen läser brevet och räknar namnunderskrifterna.
Anna Wrammert
lärare i media på Lundellska skolan
UNT 24/9 2012