Skrota värmemonopolet

I Uppsala svarar fjärrvärmen för 95 procent av fastigheternas uppvärmning. Men monopol och misskötsel hotar den miljövänliga fjärrvärmens ställning, skriver Björn Söderholm och Carl-Erik Holmqvist.

Fjärrvärmeverket i Uppsala.

Fjärrvärmeverket i Uppsala.

Foto: Tor Johnsson

Uppsala2012-07-09 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det riktigt stora problemet för fjärrvärmen är att det är ett monopol som kunderna får allt mindre förtroende för. Priset på fjärrvärme har under långt tid ökat mer än konsumentprisindex och det förklaras av att fjärrvärmebolagen har kunnat sätta priser i skydd av sitt monopol. Kombinationen av förlorat förtroende och stora prisökningar gör att fjärrvärmen nu tappar i konkurrensen med till exempel värmepumpar.

Ett ytterligare problem är att fjärrvärmemonopolet saknar förmåga att ta till vara den utsläppsfria restvärmen från industrier och andra verksamheter.

Fjärrvärmeföretagen prioriterar att bygga egen produktion trots att det finns kostnadseffektiv restvärme tillgänglig. Förlorare blir förstås kunderna men också samhället i stort eftersom restvärmen inte tar i anspråk någon primärenergi och inte medföra utsläpp av koldioxid eller andra miljöpåverkande ämnen.

I betänkandet Fjärrvärme i konkurrens föreslås att fjärrvärmenäten öppnas upp för konkurrens mellan olika aktörer. Det sker genom så kallat tredjepartstillträde eller rätten att distribuera värme i näten mot en fastställd taxa. Nätägaren ska alltså inte kunna förbjuda någon att leverera värme i näten direkt till sina kunder.

I Uppsala äger Vattenfall fjärrvärmenätet. Vattenfall avstyrker i sitt remissvar betänkandets förslag om öppna nät. Precis som hela fjärrvärmebranschen pekar Vattenfall på alla problem som skulle kunna uppstå om konkurrens införs. Man väljer vägen att problematisera i stället för att se de möjligheter som en avreglering av monopolet ger. Med öppna nät öppnas också intresset för nya aktörer att utveckla fjärrvärmen, som under lång tid låsts in i sitt monopol.

På sikt riskerar Vattenfall och fjärrvärmebranschen generellt fortsatt försämrat förtroende när de försvarar sitt omoderna monopol. I stället för att fokusera på att få nöjda kunder hamnar intresset på att försvara privilegier.

Det är inte bara Vattenfall som försvarar monopolet i fjärrvärmen. Energiminister Anna-Karin Hatt vill i stället för en avmonopolisering införa priskontroll, eller som det kallas prisförändringsprövning. Man ska genom en myndighet pröva prishöjningar, men däremot inte pröva skäligheten i de priser som redan satts i skydd av monopolet. Det innebär att kunderna även i fortsättningen kan få betala för höga priser.

Men mycket talar för att monopolet trots motståndet kommer att försvinna. Konkurrensen från andra värmeproducenter, värmepumpar med flera kommer tillsammans med EU:s krav på konkurrens på energimarknaden att sätta en bortre parentes för monopolet.

För Vattenfallkoncernen finns ett intressant tillfälle att redan nu förbereda sig för öppna fjärrvärmenät. Företaget äger nämligen Tysklands två största nät, i Hamburg och Berlin. Den tyska kartellmyndigheten har efter en klagan från bland andra kundorganisationer förklarat att det inte är förenligt med tysk lag att stänga ute externa värmeproducenter. I Tyskland handlar det om att öppna för industrins restvärme, externa producenter av biokraftvärme och för småskalig kraftvärme. Vattenfall måste börja agera på de stora näten i Tyskland men företaget kan förbereda sig redan nu i Sverige.

Uppsala kan bli en utmärkt testmarknad för öppna fjärrvärmenät där en mångfald lösningar prövas. På samma sätt som i andra moderna nät kan kunder och producenter skifta roller över tid, nätet kan locka till sig industri med restvärme och inte minst kan fjärrvärmesystemen öppnas upp för nya smarta innovationer.

Det är nu upp till bevis för Vattenfall att, som man skriver i sitt yttrande över betänkandet Fjärrvärme i konkurrens, visa att man i grunden är för konkurrens.

Björn Söderholm

Fastighetsägarna Mittnord

Carl-Erik Holmqvist

Industrigruppen Återvunnen Energi

UNT 9/7 2012

Läs mer om