Sverige har sedan hundra år tillbaka haft skyddsombud enligt lag. Den 24 oktober firas detta med skyddsombudens dag av LO, TCO och Saco på Stockholmsmässan. I början av 1900-talet genomdrev socialdemokrater tillsammans med socialliberaler flera viktiga arbetarskyddsreformer. 1912 antogs en ny och förstärkt arbetarskyddslag som gav arbetstagare rätten att utse ombud, sedan benämnda skyddsombud. Det var då främst olycksfallen man ville förebygga.
I dag finns det totalt nära 100 000 skyddsombud i vårt land, drygt 60 000 inom LO-området. Skyddsombudet har ett fackligt uppdrag att verka för förebyggande av hälsorisker i arbetsmiljön. Det är ett ansvarsfullt uppdrag som förutsätter kunskaper om lagar och föreskrifter och om risker i arbetet. Uppdraget innebär även att verka för anpassning av arbetet för den som drabbats av sjukdomar och skador.
Skyddsombuden är emellertid inte ansvariga för arbetsmiljön. Det är arbetsgivarna, eftersom de råder över verksamhet och produktion, över ekonomin och arbetets organisation. Därför baseras uppdraget som skyddsombud på samverkan med arbetsgivare, vilken enligt undersökningar ofta fungerar väl. Ombuden ska vara observanta på så tidiga signaler på hälsorisker som möjligt. Det förutsätter goda kontakter med arbetstagarna och inte minst att de får tillräcklig utbildning och tid för uppdraget!
Skyddsombuden ska inte fungera som experter på arbetsrelaterad ohälsa även om de ofta har goda kunskaper. Arbetsplatserna bör ha tillgång till hälsovård med expertis inom arbetsmiljöområdet som kan analysera orsaker till ohälsa, föreslå åtgärder och ge stöd i arbetsmiljöarbetet både för arbetsgivare och skyddsombud. Företagshälsovård är en angelägen resurs för det förebyggande men även för rehabiliterings- och anpassningsarbetet på arbetsplatserna. Den nuvarande borgerliga regeringen har bidragit med stöd till landstingen för företagshälsovård, men resultatet är än så länge inte lovande.
Detta beklagades av en centerpartistisk politiker för en tid sedan i en UNT. Något märkligt kan det tyckas med tanke på att det var den borgerliga regeringen i början på 90-talet som slopade det statliga stödet till företagshälsovården på drygt en miljard kronor. Därmed åstadkoms en marknadsanpassad företagshälsovård, vilket bidrog till minskning av företagshälsovården i landet med en tredjedel.
LO har därför ställt krav på obligatorisk och kvalitetssäkrad företagshälsovård. Med tillgång till en sådan kan såväl det förebyggande som rehabiliterande arbetet förbättras på arbetsplatserna.
Andra försämringar som knappast underlättar skyddsombudens verksamhet är nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, minskning av resurser till Arbetsmiljöverket och till arbetsmiljöutbildning. Vart tog det socialliberala stödet till förebyggande arbetsmiljöinsatser som fanns i 1900-talets början vägen?
Det är oroande att skyddsombuden sedan regeringsskiftet 2006 i allt större omfattning fått göra anmälningar till Arbetsmiljöverket om arbetsmiljöproblem. Det är även oroande att en allt snävare bemanning på många arbetsplatser ökar förekomst av riskfyllda ensamarbeten och att i de allt vanligare bemanningsföretagen är antalet arbetsskador mer omfattande än i andra företag.
I skriften Hundra år med skyddsombud, som jag skrivit på uppdrag av LO, ges en överblick över hur skyddsombudens uppdrag och arbetsmiljön utvecklats sedan starten 1912. Olika förändringar av lagar och avtal och andra samhällsförändringar har påverkat uppdraget. Genom facklig-politisk samverkan har arbetarrörelsen åstadkommit att skyddsombud och därmed arbetstagarna fått en starkare ställning i arbetsmiljöarbetet, bland annat rätt till hänvändelse till Arbetsmiljöverket och stopprätt av arbete som innebär omedelbar fara.
Det har bidragit till en omfattande minskning av arbetsskador framför allt av dödsolyckorna. Men arbetsskadornas antal är fortfarande cirka 100 000 per år. Nu måste de hälso- och olycksfallsrisker som följer med en allt snävare bemanning uppmärksammas och åtgärdas – detta inverkar även negativt på sysselsättningen.
Skyddsombuden har fått och kommer att få en än mer vidgad och ansvarsfull uppgift med ökad inriktning på arbetets organisation och fördelning. Skyddsombuden bör stödjas i sina uppdrag, de är en viktig resurs i arbetsmiljöarbetet som i hög grad kommer att behövas också i framtiden!
Carina Nilsson
f d LO-utredare
UNT 25/10 2012