Kring jul uppmärksammas ofta bristen på jourhem för misshandlade kvinnor och bristen på bostäder för att snabbt kunna erbjuda nytt boende för dessa. Julens gemenskap är ett naturligt tillfälle att uppmärksamma dessa frågor, eftersom inte alla får del av denna gemenskap.
Men detta inte är ett helgproblem. Bristen är lika stor årets alla dagar. Huvudorsak är det hårda trycket på hyresrätter och den stora bristen på dessa. Byggandet är otillräckligt och kötiden för en bostad allt för lång.
Men bostadsbristen orsakar inte ”bara” att unga människor tvingas skjuta upp sin vuxenblivandeprocess genom att bo kvar hos föräldrar. Inte heller ”bara” att arbetsgivare har svårt att rekrytera eftersom folk inte snabbt kan hitta en bostad. Inte heller ”bara” att trångboddheten ökar eller att en allt större del av konsumtionen låses till boendekostnader.
Bristen på hyresrätter till rimliga kostnader orsakar också stora sociala problem. Även om Uppsala kommun i dag i viss mån kan erbjuda skyddat boende för våldsutsatta kvinnor, gör bristen på hyresrätter att det för många är svårt att få en egen bostad. Kvinnojourerna får ta ett stort ansvar.
Platserna på kvinnojourerna är inte tänkta som permanent boende. Här ges kvinnor tillfälligt ett tryggt boende, men efter en tid måste kvinnorna erbjudas en permanent bostad. I Uppsala orsakar bristen på lägenheter att kvinnor stannar kvar långt mer än den månad som är rimligt. Ofta stannar de i tre-sex månader, i vissa fall ännu längre. Under den tiden tvingas kvinnojouren säga nej till andra utsatta kvinnor. I vissa fall tvingas kvinnor tillbaka till den destruktiva relationen.
Vidare hindrar Uppsalahems policy för kontraktskrivning många kvinnor från att få ett tryggt boende. Uppsalahem, och många privata värdar accepterar inte försörjningsstöd som inkomst.
För många kvinnor som sitter fast i dåliga relationer är mannens ”ekonomiska våld” en bidragande orsak.
Mannens tar lån i kvinnans namn och orsakar skuldsättning och gör det därmed för henne att teckna hyreskontrakt.
Kommunens bostadssociala kontrakt är för få. Fler och fler grupper drabbas nu av att politiken under många år varit otillräcklig. Den som hittat en billig bostad kan inte heller känna sig trygg med tanke på de höga ombyggnadshyror vi ser i Uppsala. Ensamstående kvinnor och andra ekonomiskt svaga grupper ersätts med mer köpstarka hyresgäster.
Det är bra att det finns en enighet hos politikerna i Uppsala om att bostadsbyggande står högt på dagordningen, men det räcker inte med att bara bygga.
Det behövs fler hyresrätter, och det behövs fler bostäder för samtliga befolkningsgrupper, inte bara dem som skriker högst eller har en bättre inkomst.
Kommunen behöver se över markpolitiken för att ge billigare mark, uppdra åt byggföretag att bygga billigt, låta Uppsalahem ta täten, öka ambitionerna för byggda hyresrätter, använda de koncept som finns för billigare nyproduktion, se över kommunala taxor och snabba upp byggprocessen genom att förstärka bygglovsenheten.
Bostaden är avgörande för den som vill lämna en våldsam partner, och den är avgörande för att kunna bygga en ny tryggare framtid.
De drabbade av bostadsbristen finns i flera led. Den misshandlade kvinnan, men även dennas eventuella barn som rycks upp från sin trygghet och dessutom inte kan vara säker på att få bo kvar, eller få ett eget rum. Att följa FN:s barnkonvention bör vara prioriterat.
Rätten till bostad är en av de mänskliga rättigheterna och en del av välfärdens kärna. Sverige borde kunna garantera alla människor tak över huvudet och ett tryggt hem, men så är det tyvärr inte.
Angela Beausang
ordförande ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.
Åsa Tinnerholm
Uppsala Kvinnojour
Cecilia Staland
ordförande Hyresgästföreningen Uppsala-Knivsta
Jens Nilsson
styrelsen hyresgästföreningen Uppsala-Knivsta