Det syriska folket började i mars 2011 med fredliga demonstrationer. De ville ha demokrati, yttrandefrihet, fria val och en ny författning som garanterade medborgerliga rättigheter.
Hundratusentals syrier gick varje dag ut på gator och torg och visade sin avsky mot den regim som i mer än 50 år har förtryckt, torterat, fängslat och mördat oliktänkande och dissidenter.
Enligt de senaste siffrorna från FN har över 120 000 människor mördats under de gångna 30 månaderna, över 100 000 är försvunna eller fängslade, två miljoner har lämnat landet till grannländerna, över fyra miljoner är interna flyktingar och uppskattningsvis omkring sju miljoner syrier är i akut behov av internationell humanitär hjälp.
Bostadsområden och civila angrips dagligen av armén med tunga vapen, stridsflyg, pansarfordon och granater. Regimen har till och med använt kemiska vapen, bombat städer och använt sig av krypskyttar för att hindra människor från att hjälpa dem som ligger levande begravda i vad som tidigare varit deras hem.
I dagarna har kemvapeninspektörer från FN och antikemvapenorganet OPCW börjat med sitt arbete i Syrien för att förstöra Syriens kemiska vapen. Detta arbete kommer enligt vissa källor att pågå i åtta till nio månader.
Omvärlden måste agera för att stoppa slakten på det syriska folket och få till stånd ett eldupphör. Ska våldet tillåtas fortsätta under tiden inspektörerna förstör kemiska vapen? I så fall kommer 100 000-tals fler människor att fly landet och ytterligare 30 000-40 000 människor att dödas.
Har inte världssamfundet ett ansvar att rädda barn, unga, kvinnor och äldre som ofta hamnar mellan regimens brutalitet och extremisternas grymhet. Är det inte FN:s roll att skydda de civila?
Rysslands och Kinas blockerande av alla former av resolutioner i FN:s säkerhetsråd mot Syrien har gett en grön signal till diktatorn i Damaskus att fortsätta slakta folket, men har också öppnat vägen för islamistiska extremister och terrorgrupper som Al-Qaida och Al-Nosra att befästa sina positioner i Syrien.
Efter förintelsen och andra världskrigets slut var det mycket vanligt att höra: ”Aldrig mer. Det fruktansvärda som har hänt under Nazityskland får inte upprepas”. Så tragiskt fel alla hade. Listan över folkmord är lång: Rwanda, Kurdistan, före detta Jugoslavien, Darfur och nu Syrien för att nämna några.
FN:s generalsekreterare har flera gånger anklagat den syriska regimen för brott mot mänskligheten. Vi får inte betvivla vilken av sidorna det är som gjort sig skyldig till de värsta övergreppen. Det är regimen i Syrien med diktatorn Bashar Al-Asaad i spetsen. Att vädja om ett eldupphör och ett slut på våldet borde vara en självklarhet.
Ismail Kamil
riksdagsledamot (FP) Uppsala
UNT 22/10 2013