Budgetpropositionens utfall för SLU har varit en besvikelse. Regeringen drar in 30 miljoner kronor från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 2012. Det beskrivs som en generell besparing, men regeringen har redan bestämt hur mycket SLU ska använda till forskning och har samtidigt dragit ned anslaget till fortlöpande miljöanalys med 23 miljoner kronor. Alltså finns det bara utbildningen kvar att spara på. Neddragningarna får effekter som ingen osthyvel kan bota.
Flera av SLU:s utbildningar är unika i Sverige. Det går inte att lägga ned veterinärprogrammet eller djursjukskötarprogrammet – det finns inget annat universitet i landet som kan bedriva utbildning inom veterinärmedicin och djuromvårdnad. Veterinärprogrammet har ganska nyligen utökat platsantalet för att möta samhällets behov av veterinärer, och arbetsmarknaden efterfrågar även fler djursjukskötare. Det är en märklig hantering från regeringens sida att göra så kraftiga besparingar på det enda universitet som ger utbildningar inom djurskydd, när de pengar som sparas ska gå till djurskyddsarbete.
Lika orimligt är det att lägga ned eller kraftigt minska antalet platser på jägmästarprogrammet, programmet för landskapsarkitekter eller någon annan av SLU:s populära utbildningar som leder till viktiga jobb inom naturresursområdet. Man kan konstatera att SLU ställs utanför utbildningspolitiken eftersom SLU hör till ett annat departement än övriga universitet. I årets budgetproposition satsar regeringen nämligen på just de högskoleutbildningar som är efterfrågade av ungdomar och där det samtidigt finns ett behov på arbetsmarknaden.
Samtidigt som SLU får spara 30 miljoner kronor, avsätter regeringen 80 miljoner kronor fram till 2015 till projektet Skogsriket Sverige. Om det ska bli möjligt att leva upp till ambitionerna i denna satsning krävs kompetensförsörjning och kunskapsutveckling på lång sikt. Efterfrågan på skogsmästare på arbetsmarknaden är större än antalet utexaminerade. För att trygga rekryteringsbasen till skogsmästarprogrammet har SLU fått öronmärkta pengar till ett skogligt basår i södra Sverige så att fler kvinnor och män ska kunna bli behöriga att gå programmet. Då är det olyckligt att SLU måste dra ned på antalet platser på grund av besparingarna.
Trettio miljoner kronor motsvarar cirka 400 årsstudieplatser eller 30 lärartjänster. På ett universitet med totalt cirka 4 000 omräknade helårsstudenter innebär det nedläggning av flera utbildningar. Tidigare genomförda rationaliseringar och besparingar har lett till att många utbildningar redan i dag samläser kurser, och om man i dagsläget tar bort ett program så försvinner samtidigt studentunderlaget till andra. Och det är förstås oundvikligt att valfriheten för befintliga studenter minskar.
I samband med att utländska studenter nu blivit avgiftsskyldiga, så ligger masterprogrammen i farozonen på grund av minskat studentantal. Det är program på avancerad nivå som vänder sig till svenska och utländska studenter och som handlar om hållbar utveckling, naturresurernas bevarande, mark- och vattenanvändning och så vidare. För ett universitet som har en stark forskning, och hållbart nyttjande av biologiska naturresurser som verksamhetsidé, är det förstås svårt att motivera nedläggning av dessa program.
Flera av SLU:s yrkesprogram utbildar studenter till företagande och verksamhet på landsbygden. Lantmästare, agronomer, hippologer, skogsmästare och trädgårdsingenjörer har det gemensamt, att de bidrar till en levande landsbygd. Landsbygdsdepartementet har satt upp egna mål om ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet, vilket även det borde tala för en satsning på SLU:s utbildningar, inte en besparing.
Lena Andersson-Eklund
prorektor med ansvar för utbildningen vid SLU
Anne-Marie Dalin
Ann Dolling
Göran Hartman
Karl Lövrie
grundutbildningsansvariga vicedekaner vid SLU
UNT 12/10 2011