Nästa år ska Akademiska sjukhuset spara över 200 miljoner i ett av evinnerliga sparbeting. Ursprungligen skulle vi spara 300 miljoner uppdelat på tre år. Vi lyckades spara 110 miljoner under 2011 och det borde ha varit 190 miljoner kvar, men med den matematik landstinget tillämpar blir det 350 miljoner, då anslaget inte räknas upp tillräckligt för inflation, löneökningar, dyrare och bättre läkemedel, utrustning etc. Landstinget påstår att det inte finns pengar, men landstinget kommer att gå plus 182 miljoner i år bl.a. pga. en återbetalning av försäkringspremier från AFA på 135 miljoner. Pengarna har betalts till AFA ute i verksamheten och borde användas för att behålla patientsäkerheten och vårdplatserna för svårt sjuka vid Akademiska sjukhuset.
En anledning till att sparbetinget blivit tuffare är att riks- och regionintäkterna inte ökat som planerat. Nu skickar kundlandstingen i tilltagande omfattning patienterna till andra regionsjukhus. Ryktesvägen har vi fått höra att allianspolitiker från vårt landsting tackade nej, när våra kundlandsting ville bilda region för fem år sedan. Varför? Vår uppfattning är att allianspolitikerna inte vill samregera med de röda politikerna i omgivande landsting. Våra landstingspolitikers makt går före patientunderlag till Akademiska sjukhuset.
Många länsinnevånare kanske tycker att det kan kvitta om vi har ett starkt universitetssjukhus, men Akademiska sjukhuset är en viktig tillväxtmotor i Uppsala län. Arbetstillfällen skapas, läkarutbildningen och andra vårdutbildningar möjliggörs genom ett stort patientunderlag. Samarbetet mellan Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet är en förutsättning för BioTech-industrin, där innovationer gör att nya företag utvecklas. Men, ett faktum länsinnevånarna inte ska bortse ifrån är att alla Akademiska sjukhusets specialister tillhandahåller den yppersta specialistvård när den behövs. Vård bedriven av erfarna och duktiga läkare och annan personal vid sjukhusets alla kliniker. Det vi ser nu är hur universitetssjukhuset alltmer omvandlas till ett mindre kompetent sjukhus.
Det borde ha blivit tydligt för länsinnevånarna vad som händer när superspecialister lämnar Akademiska sjukhuset efter okloka besparingsbeslut fattade utan hänsyn till de mest utsatta.
Docent Haile Mahteme valde att lämna Akademiska, då hans patienter på väntelistan dog. Dagkirurgi för lindrigare sjuka trängde undan cancerkirurgi på Akademiska. Det saknades operationssalar, då landstinget av någon outgrundlig anledning valde att flytta den välfungerande och effektiva kortvårdkirurgen från Samariterhemmet.
Dessutom repareras samtidigt två operationssalar på Akademiska. Sju salar försvann. Från flera sinsemellan oberoende källor har bekräftats att allianspolitiker varit direkt inblandade i att operationslokalerna på Samariterhemmet hyrts ut. Vi har den största respekt för docent Mahteme och anser att läkare ska prioritera sina patienter som han gör. Men innan politikerna tog beslutet att hyra ut lokalerna på Samariterhemmet borde de ha funderat över konsekvenserna för Akademiska sjukhuset när denna högspecialiserade vård försvann (13 till 14 miljoner mindre i intäkter för riks- och regionvård).
Många kan nog tycka att det är överraskande att politiker sysslar med sådana detaljer som uthyrning av enskilda lokaler, men vår uppfattning förstärkts av att landstingsrådet Ludvig Larsson nyligen gick ut och lovade lokaler på Akademiska för ett nattdagis (ett ansvar för Uppsala kommun – inget landstinget har ansvar för). Svårt sjuka patienter med cancer måste nu betala själva för vården eventuellt med en viss delfinansiering från insamlingar från privatpersoner. Är detta Sverige?
För femtioelfte gången får nu den redan effektiva och engagerade personalen på Akademiska höra att de ska springa ännu fortare och bli ännu effektivare. Kostnaderna ska också minskas genom olika mantran som lean, produktionsplanering och balanserade styrkort, modeord som saknar substantiellt innehåll och snart kommer att bytas ut. Det underliggande problemet - att landstinget inte vill betala för att vi länsinnevånare ska få vård vid svåra sjukdomar - löses ej. Akademiska sjukhuset fortsätter att vara underfinansierat.
Allianspolitikerna satsar på privat vård för dem, som lättast tar sig till valurnorna. Anslagen till privatvården för de lindrigaste sjuka på närakuten och lättortopedakuten på Samariterhemmet ökar med 23 resp. 20 procent, vilket är betydligt mer än de 3, 8 procenten till Akademiska. Vi har också flera exempel på dåliga affärer vid privatiseringar bl.a. efter att en privat vårdcentral gått i konkurs. Andra vårdcentraler skulle först skänkas bort, sedan säljas till underpris till riskkapitalister bl.a. till en av världens rikaste, Ingvar Kamprad. Vid röntgenupphandlingen skräddarsydde landstinget upphandlingsunderlaget på ett sätt som för tankarna till korruption. Det är inte en politik, som har brett stöd i befolkningen.
I UNT har läkarna vid infektionskliniken slagit larm om att patienter med svåra infektionssjukdomar inte längre kommer att få vårdplats vid infektionskliniken. Redan nu har vi överbeläggningar både vid Akademiska och i Enköping. De som är ansvariga, våra landstingspolitiker, gömmer sig och ger uppdraget att svara till sjukhusdirektören Lennart Persson och biträdande sjukhusdirektör Björn Ragnarsson. Vi är övertygade om att Persson-Ragnarsson är mycket väl medvetna om att både patientsäkerhet, vårdkvalitet och personalens arbetsmiljö kommer att försämras som en direkt följd av sparbetingen, men de är tjänstemän och får gå om det inte lyder politikernas order.
Sjukhusledningen har aviserat att efter jul kommer ytterligare sparbeting och dessutom vill landstinget åderlåta sjukhuset ytterligare genom att låta privata entreprenörer ta hand om öppenvården i specialistvården genom vårdval. Akademiska sjukhuset ska inte få vara med och kommer att ha kvar fasta kostnader för den högspecialiserade vården exempelvis jourlinjer. Vi anser att länsinvånarna ska ha valmöjligheten att söka Akademiska sjukhusets öppenvårdsmottagningar med konkurrensneutralitet mellan privat och offentligdriven vård.
Även om de svårast sjuka inte orkar gå till valurnorna, så har landtingets personal, över 12 000 personer, också rösträtt liksom våra anhöriga och vänner. De svårt sjuka, som inte kommer att få plats på Akademiska, har också anhöriga med rösträtt. Vi är många som har fått nog av den nuvarande politiken. Vi behöver en ansvarsfull och medkännande sjukvård – och förutsättningen för detta är att vi får en landstingsledning beredd att värna om även de svagaste och mest utsatta i samhället.
Anna Rask-Andersen
ordförande
Torbjörn Karlsson
huvudskyddsombud
Upplands allmänna läkarförening
UNT 21/12 2012