Det är mindre än ett år kvar till valet. Skolan väntas bli en av de viktigaste frågorna. För Miljöpartiet handlar skolfrågan främst om att låta eleverna få tillbaka sina lärare. I motsats till detta står alliansens ökade detaljstyrning och Sverigedemokraternas människosyn.
Lärarnas riksförbund har låtit sammanställa antologin Den engagerade läraren, där företrädare för samtliga riksdagspartier får uttrycka sin syn på skolpolitiken ur ett personligt perspektiv. Det är ett lovvärt initiativ. Att det finns stora likheter mellan partierna framgår, men också var det finns stora skillnader.
Allra längst från Miljöpartiet befinner sig Sverigedemokraterna. Jimmie Åkesson uttalar i antologin: ”När det gäller invandrarbarn skapas en ny underklass i skolan. Samtidigt gäller att de resurser som dessa barn kräver på ett eller annat sätt tas från de svenska barn som också behöver stöd eller stimulans för att komma vidare.”
Det är både en vidrig människosyn Åkesson ger uttryck för och en mytbildning utan verklighetsförankring. Har inte alla barn samma värde? Har inte alla barn då också samma rätt till den hjälp de behöver i skolan, oavsett vilka föräldrarna är? Uppenbarligen inte i Sverigedemokraternas värld. Byt ut ordet ”invandrarbarn” i Åkessons påstående mot ordet ”pojkar” så framstår för en var hur vansinnig retoriken är.
Och skillnaden i betyg mellan pojkar och flickor är i själva verket långt större än den skillnad mellan ”svenska” barn och barn med invandrarbakgrund som Åkesson vill blåsa upp. Om Åkesson i stället ställer gruppen ”flickor med invandrarbakgrund” mot gruppen ”pojkar utan invandrarbakgrund” finner han att det är flickorna som har de högre betygen. Vilken blir hans slutsats då?
Men vi behöver inte ens luta oss mot värderingsfrågor för att bemöta Åkessons påstående. Verkligheten är nämligen en annan än Sverigedemokraterna vill få oss att tro. Den grupp som i statistiken sammanklumpas som ”barn med invandrarbakgrund” har i själva verket mindre relevans än vad de flesta andra slumpmässigt sammansatta grupper har. Här är skillnaderna nämligen extremt stora, från de allra högsta betygen till de allra lägsta.
Något annat syfte med att ens skapa en sådan statistisk grupp än att spela på fördomar finns alltså inte.
Det som däremot spelar stor roll för barnens studieresultat är föräldrarnas studiebakgrund. En av skolans kärnuppgifter är att motverka denna skillnad – oavsett social bakgrund ska alla barn ges lika möjligheter. Internationella jämförelser visar att den svenska skolan blir allt sämre på detta.
I Miljöpartiets skola ställs inte grupp mot grupp. Vår politik rymmer resurser till skolan så att det räcker till alla.
Det stora problemet med alliansens skolpolitik är att resurserna till skolan är för knapphändiga, samtidigt som lärarnas administrativa börda blivit allt tyngre. På riksplanet har Miljöpartiet därför presenterat en budget som rymmer 33 miljarder mer än vad regeringen anslår under fyra år.
I Uppsala kommun är det Miljöpartiet som har den starkaste gymnasiebudgeten av alla partier: 25,2 miljoner kronor mer än alliansmajoriteten, varav 23 miljoner för ökad lärartäthet.
Dessutom gör vi en särskild satsning på 12 miljoner kronor för ökad lärartäthet i grundskolan. Får Miljöpartiet sitta i såväl regering som i Uppsalas kommunledning efter valet 2014, kan vi därför se fram emot ökad lärartäthet, bättre elevhälsa, fler speciallärare och insatser för högre lärarkompetens. Vi låter eleverna få tillbaka sina lärare.
Niclas Malmberg
riksdagskandidat (MP)
Frida Johnsson
ledamot (MP) i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden
Mohammed Tahir
ersättare (MP) i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden
UNT 26/10 2013