Lennart Andersson menar att tillväxtstaden Uppsala inte satsar tillräckligt på de som är mest utsatta och att socialtjänsten inte har tillräckliga förutsättningar. Som ordförande för utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden, och därmed politiskt ansvarig för en av de nämnder som Andersson lyfter fram, vill jag göra vissa tillrättalägganden.
Ett av problemen med den artikel som Andersson har skrivit är att det där inte framgår att Andersson själv under många år var ansvarig för socialtjänst – försörjningsstöd, en av de verksamheter som han menar har haft problem under lång tid. Det vore klädsamt om Andersson själv kunde se sin del som tidigare ansvarig för medarbetarnas höga arbetsbelastning och erkänna att lösningen med en separat bostadssamordning gjort vardagen bättre för såväl medarbetare som klienter.
Med det sagt är jag benägen att hålla med Andersson på en punkt. Socialbidrag – försörjningsstöd är underbudgeterat. Även Kommunrevisionens uppfattning är att budgeten för försörjningsstöd inte bygger på realistiska förutsättningar. Den synpunkt de dock har på budgeten är att utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden, jämfört med likvärdiga kommuner, har höga handläggningskostnader. Men mer resurser löser inte hela problemet.
Vi vet att handläggningen av ett ärende kostar mer i Uppsala än i andra jämförbara kommuner. Det är inte rimligt. Kommunen måste ta ansvar för både dem som är utsatta och för alla andra. Skattekronorna ska täcka såväl en socialtjänst med hög kvalitet som en väl fungerande skola och vård. Socialtjänst – försörjningsstöd måste som alla andra verksamheter ständigt arbeta med att utveckla sin verksamhet och sitt arbete för att skapa en bra arbetsmiljö, en rättsäker handläggning av ärenden och ett bra bemötande samt god service till klienterna.
Jag hävdar att Andersson inte är uppdaterad och har fel när han generalliserar om hela socialtjänsten och pratar om en kraftigt ökad arbetsbelastning och en hög personalomsättning. Fakta är att i september lanserades en ny organisation för socialtjänst - försörjningsstöd. Via nyckeltal ska man kunna följa ärendemängen och justera bemanningen. Ärendeantalet har efter omorganisationen inte ökat utan man kan se en liten minskning. Organisationen har också infört en modell med team som ska skapa stöd för medarbetarna och trygghet för klienterna så att inget ärende hamnar mellan stolarna för att en enskild handläggare är frånvarande.
Med det nya sättet att leda och styra organisationen ser jag att ledare och medarbetare inom socialtjänst – försörjningsstöd är på rätt väg. Över tid har socialtjänst – socialbidrag haft en personalomsättning på cirka 10 procent, vilket är helt normalt för en så pass stor organisation.
När det gäller bostadssamordningen vet jag inte hur jag ska tolka Andersson. Han menar att verksamheten var angelägen men att han själv var emot att den skulle starta utifrån ekonomi. Samtidigt är hans slutkläm att ekonomismen inte ska få triumfera!? Min bild är att vi startade en verksamhet som var helt nödvändig. 2011, innan bostadssamordningen skapades, hade vi en kö på trehundra personer. Idag är vi nere på trettionio och kön fortsätter att minska. Det vi framförallt har vunnit är att vi fått en professionalisering och en ökad rättsäkerhet, utan godtycklighet, där vi hjälper dem som verkligen har rätt att få stöd, samt en god matchning av behov och lösning. Renodlingen med en bostadssamordning har också minskat arbetsbelastningen på de som arbetar med försörjningsstöd.
Vad gäller flyktingfrågan tvår jag inte mina händer som Andersson tycks tro. Jag och mina kollegor i nämnden arbetar istället med konstruktiva förslag utifrån de tuffa förutsättningar som råder vad gäller tillgång på bostäder. Vi i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden är på väg att anta en ny behovsplan för bostäder för nyanlända flyktingar som fastslår tydliga inriktningar och som borgar för att vi i Uppsala fullt ut ska leva upp till vår ambition om att vara en kommun med ett flyktingmottagande i framkant.
Slutligen kan jag konstatera att många är engagerade i frågan om resurser till socialtjänsten och det är bra! Det är bra att vi i ett växande Uppsala har många som också ser till de som är utsatta och känner empati. Vår politiska prioritering att få fler i aktiva arbetsmarknadsinsatser, istället för passivt försörjningsstöd, genom den nya verksamheten Navet utbildning- och arbetsmarknad, är en viktig del i det här sammanhanget. Med en översyn av resurser, en vidareutveckling av arbetssätt inom organisationen, aktiva arbetsmarknadsinsatser och en fortsatt professionell bostadssamordning känner jag mig trygg i att det ska fortsätta att gå bra för Uppsala och alla oss som bor här!
Mohamad Hassan (FP), Kommunalråd och ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden