Oljan står för drygt en tredjedel av världens primära energianvändning. Transportsektorn, som är samhällsekonomins motor och smörjmedel, är till över 90 procent beroende av olja. Därför är scenarierna om hur länge till oljan är relevant som energikälla av mycket stor betydelse för hela samhället.
Svårigheten att göra denna bedömning har sin förklaring i att oljeletning och utvinning är komplext. Hur länge oljan "räcker" beror på hur mycket olja som finns, hur stor efterfrågan är och hur mycket av oljan man kan ta upp. Dessa tre orsaker är i sin tur beroende av många olika faktorer, vilket gör att man i praktiken aldrig kan ge ett klart och tydligt svar. Olika oljebolag, organisationer och myndigheter gör varje år bedömningar baserade på påvisade reserver och den då gällande konsumtionsnivån. Dessa har sedan 1988 kommit fram till att oljan "räcker" i ungefär 40 år till. Påvisade reserver är den mest försiktiga bedömningsnivån och den revideras hela tiden vilket förklarar att man i årtionden kan komma fram till att oljan "räcker" i 40 år. Detta är dessutom en ren ögonblicksbild. Det är naturligtvis inte heller möjligt att hålla samma produktionsvolym under hela perioden. Vid någon tidpunkt når oljeutvinningen sin högsta nivå, den så kallade peaken. Oljeutvinningen beräknas nu nå sin högsta nivå tidigast runt år 2015, men troligast runt 2035 enligt de flesta bedömarna.
Dessa beräkningar är förstås kopplade till priset på olja. Vid oljekrisen i slutet av 1970-talet steg oljepriset till 100 dollar per fat i 2004 års penningvärde, vilket är klart högre än de högsta nivåerna under fjolåret. 1970-talets höga oljepris ledde till att den globala oljekonsumtionen minskade med 15 procent. Fjolårets höga oljepris har ännu inte fått fullt genomslag, eftersom det finns en inbyggd tröghet i systemet. Stora beslut om elkraftsproduktion och fjärrvärme eller konsumentbeslut om uppvärmning, bilköp etc tas inte över en natt. Man kan trots det förvänta sig, om inte en minskning i konsumtionen, åtminstone en dämpad ökningstakt.
Efterfrågan kommer också framgent att förändras i takt med ändrade oljepriser och andra styrmedel för att ställa om från olja till andra energikällor. Exempelvis var svensk politik under 1980-talet inriktad på att ersätta olja med kärnkraftsel, vilket medförde en minskad förbrukning av eldningsolja från 22,2 miljoner kubikmeter 1973 till 4,5 miljoner kubikmeter 2003.
Det finns också ett tydligt samband mellan ökade investeringar i nya oljereserver och oljepriset. Oljebolagen kan öka sin prospektering för att hitta nya fyndigheter, köpa befintliga reserver av andra aktörer eller investera i ny teknologi som ökar utvinningen av ett redan prospekterat fält. Ett oljebolag kommer naturligtvis att använda det mest ekonomiska sättet att öka sina befintliga reserver, oavsett om dessa leder till en global ökning av påvisade reserver eller ej. Ett förhållandevis lågt oljepris under 1980-talet gav en låg prospekteringsgrad under 1990-talet. Den förväntas öka nu då oljepriset är högt och behovet av att finna nya fyndigheter är större. Detta kommer att leda till ett ökat antal fyndigheter, även om det inte fullt ut kan kompensera för den ökade konsumtionen. Under hela 1990-talet har världen konsumerat dubbelt så mycket olja per år som man har hittat i nya fyndigheter.
I takt med att den lätt utvinningsbara oljan minskar, och ett ökande oljepris, förbättras de ekonomiska förutsättningarna att använda sig av icke-konventionell olja som tjärsand och oljeskiffer. Man kommer också att söka på ställen som tidigare bedömts som alltför svårtillgängliga, till exempel djupt till havs. Dessutom blir det snabbt lönsamt att investera i ny teknik som ökar graden av exploatering av befintliga källor. I oljeerans begynnelse kunde man endast få upp den olja som kom av självtryck, idag
utnyttjas 30-40 procent av den totala mängden olja i en reservoar — 60-70 procent av oljan finns alltså kvar! Redan en ökad utnyttjandegrad med fem procentenheter motsvarar världens samlade konsumtion i nästan 10 år.
Beräkningarna om hur länge oljan räcker är baserade på de reserver som anses som säkra och den utvinningsgrad som anses som möjlig. I takt med att en källa exploateras och ny teknik introduceras blir en allt större del av källan utvinningsbar. Därmed ökar reserverna utan att nya källor hittas.
Oljan är en ändlig resurs. Förr eller senare kommer reserverna att vara så små och svåråtkomliga att oljan inte längre är intressant att utvinna, även om detta kanske inte kommer att ske under detta århundrade. I takt med att priset på olja stiger kommer
olika alternativ till oljan att bli mer attraktiva inte minst ur ett klimat- och säkerhetsperspektiv. Även här är oljebolagen med i utvecklingsarbetet. Exempelvis har Shell tagit fram tekniskt nydanande bränslecellsbilar. BP är världsledande i teknik för att utnyttja solenergi. ExxonMobil satsar 100 miljoner dollar i ett miljöprojekt tillsammans med Stanford University och andra storbolag. Statoil utvecklar koldioxidavskiljning för att minska tillskotten av växthusgaser till atmosfären. Oljebolag förändras till energibolag, som säljer förnybara drivmedel som etanol, RME och biogas, erbjuder miljömärkt el och pellets för uppvärmning.
De områden där oljan i första hand kommer att bytas ut mot andra energikällor är där bytet är lätt och ekonomiskt fördelaktigt att genomföra exempelvis inom el- och värmeproduktion. Utvecklingen i Sverige har redan kommit långt inom detta område och Sverige har ett lägre beroende av olja som energikälla än omvärlden. Transportsektorn är en svårare utmaning och kommer att kräva att flera olika system utvecklas och testas innan oljan kan ersättas på ett förnuftigt sätt. Detta är en process som vi bara har startat och den kommer att ta lång tid. Oljebranschen medverkar aktivt i denna process. Exempelvis har oljebolagens initiativ till fem procents låginblandning av etanol i bensinen medfört att Sverige som enda land i EU når och överträffar målet på två procents andel förnybara drivmedel.
Globalt sett står vi inför en omvandling av energisystemet. Av både miljö- och säkerhetsskäl rör vi oss från användningen av fossila energikällor från oroliga områden i världen, till mer hållbara lösningar från säkrare områden. Det är en process som kommer att ta lång tid och ske stegvis. Oljan kommer att spela en viktig roll under lång tid framöver, och det är därför av strategisk vikt att se till den används där den gör bäst nytta och ersätts där andra produkter bättre uppfyller kraven.
Ulf Svahn
vd, Svenska Petroleum Institutet
vd, Svenska Petroleum Institutet