Regeringen vill storsatsa på Stockholm och lägga 25,7 miljarder kronor i investeringar på bland annat tunnelbanan. 78 000 nya bostäder för cirka 160 000 personer. Samtidigt har man nyligen tackat nej till att finansiera landsbygdsutveckling med 350 miljoner kronor. Ekvationen ger ett väldigt tydligt besked om var alliansen lägger sitt krut, nämligen på att storsatsa i städerna och avveckla landsbygden.
Efter alliansens sju år vid makten har Sverige kvar världens högsta skattetryck. Detta har väl många svenskar vant sig vid och vi förväntar oss bra service och en rättvis fördelningspolitik. Men redan under S-styret så började just fördelningspolitiken att svaja alltmer, det centraliserades och lades ner verksamheter på landsorten. Satsningar gjordes i städerna och landsbygden lämnades åt sitt öde. Höjda drivmedelsskatter och längre till serviceinrättningar och faciliteter gör resandet både tidskrävande och dyrare.
I nuläget pumpar landsbygden in stora summor skattemedel till det offentliga, pengar som till en allt mindre del kommer tillbaka i form av grundservice och bastrygghet.
Det finns olika sätt att se på hur beskattning och fördelning av resurser ska ske. Ett högskattesamhälle med rättvis fördelningspolitik à la socialdemokratin fram till 70-talet är ett möjligt fungerande system för landsbygden. Liksom ett lågskattesamhälle där marknadskrafterna får råda. Det blir billigare att bo och leva där färre vill bo och man får mer kvar i plånboken att spendera efter eget huvud, men förmodligen sämre sevice.
Dessvärre har alliansen valt en för landsbygden högst olämplig kombination av dessa två. Man behåller världens högsta skattetryck och har via upphandlingar och konkurrensutsättningar, överlåtit åt marknadskrafterna att efter eget huvud fördela de gemensamma resurser svenskarna arbetat ihop, utan någon som helst kontroll eller styrning värd namnet. Inget konstigt med det, det ligger självklart i de privata aktörernas intresse att optimera verksamheten ekonomiskt.
Svensk landsbygd blöder i dag. Självförsörjningsgraden på livsmedel är nere på cirka 45 procent. Jämför det med Finland och Norges cirka 80 procent, trots betydligt sämre förutsättningar. Skolor, brandkårer, bankkontor, apotek, ja listan kan göras nästan hur lång som helst, läggs ner och tidigare livskraftiga regioner avfolkas. Våra naturresurser exploateras, men knappt nåt av vinsten kommer lokalbefolkningen till gagn. Postservicen försämras stadig, och vem har glädje av att det numera åker två postbilar på samma rutt? IT-kommunikationen, som ju verkligen kunde vara ett bra konkurrensmedel för landsbygdsföretagare är mestadels katastrofal.
Allt detta sker och jag vet många alliansföreträdare, såväl som socialdemokrater, på landsbygden som lider alla helvetes kval när de tvingas stå för den centraliserings och urbaniseringsboom som riksdag, landsting och kommuner driver. Ändå fortsätter detta och nu kom alltså ytterligare en gigantisk satsning på storstaden.
Det är bara att hoppas att svenskarna vaknar innan det är för sent och inser att samtliga riksdagspartier av i dag jobbar för en öde landsbygd.
Claes Littorin partiledare Landsbygdspartiet oberoende
ordf Landsbygdspatiet oberoende Uppsala kommun.
UNT 17/11 2013