Till hösten 2013 var antalet förstahandssökande 64 för spanska, 33 för franska och 17 för tyska. Inför vÄren 2014 Àr siffrorna Àn sÀmre. Antalet för spanska Àr 38, för franska 14 och för tyska bara tre sökande i hela landet. Samtidigt rapporterar Skolverket att andelen utfÀrdade legitimationer Àr lÄg och medelÄldern hög bland verksamma sprÄklÀrare.
Nu brÄdskar det med att se över sprÄklÀrarnas anstÀllningstrygghet och arbetsvillkor. Sker inte det spelar det ingen roll vilka politiska beslut man fattar för att stÀrka skolsprÄken. Det kommer inte att finnas sprÄklÀrare som kan bedriva undervisningen.
Det Àr vÀl kÀnt att ÀmneslÀrarna lÀnge sett försÀmringar nÀr det gÀller lön, frihet, ansvar och status. Men det finns utmaningar och brister som Àr specifika just för lÀrare i moderna sprÄk. I LÀrarnas Riksförbunds rapport SprÄk pÄ SparlÄga frÄn 2011 framtrÀder en problematisk bild: lÀrare som tvingas undervisa flera sprÄk eller stadier i samma grupp och brist pÄ utbildning och fortbildning. 2012 genomförde Sydsvenska Handelskammaren en undersökning som visade att sprÄklÀrare i högre grad Àn andra ÀmneslÀrare Àr missnöjda med yrkesval, fortbildning och arbetsvillkor.
Den nya undersökning, SprÄket Àr framtiden, som LÀrarnas Riksförbund presenterar i dag, fördjupar bilden. Till det som tidigare framkommit fÄr lÀggas att elevernas inte fÄr den undervisningstid som krÀvs för god mÄluppfyllelse.
I Ă„r har det ocksĂ„ visat sig att behörighetsnivĂ„n Ă€r alarmerande lĂ„g hos lĂ€rare i moderna sprĂ„k. FĂ€rre Ă€n var fjĂ€rde gymnasielĂ€rare har rĂ€tt behörighet. Det hĂ€r innebĂ€r ett stort behov av fortbildning, men det Ă€r ett behov som inte tillgodoses. VĂ„ra medlemmar vittnar om att de fortbildar sig pĂ„ egen tid och pĂ„ egen bekostnad â eller inte alls. Samtidigt som kraven pĂ„ realia-innehĂ„ll i sprĂ„kĂ€mnet ökat har Ă€ven de tidigare vanligt förekommande kurserna och sprĂ„kresorna till mĂ„lsprĂ„kslandet dragits in. Det hĂ€r drabbar sprĂ„kĂ€mnet hĂ„rt. SprĂ„k Ă€r en fĂ€rskvara som krĂ€ver stĂ€ndigt underhĂ„ll.
Varför Àr det mindre attraktivt att bli lÀrare i moderna sprÄk Àn i övriga Àmnen? En viktig orsak Àr osÀkra arbetsvillkor. Arbetsmarknaden Àr förutsÀgbar för de flesta lÀrare. Den Àr det inte för lÀrare i moderna sprÄk.
Eleverna vÀljer mellan tre sprÄk i grundskolan och mÄnga fler pÄ gymnasiet. Val som pÄverkas av trender, kompisar och media snarare Àn av samhÀllets behov.
I fjol aviserade Utbildningsdepartementet planer pĂ„ att införa kinesiska som ett fjĂ€rde sprĂ„k i grundskolan. Redan informationen ökar osĂ€kerheten. Kommer det att erbjudas fyra sprĂ„k i grundskolan i framtiden? Om inte â vilket sprĂ„k faller bort?
NÄgot som ytterligare försÀmrar sprÄklÀrares trygghet Àr sprÄkens sÀrstÀllning som valbart Àmne i den obligatoriska skolan. MÄnga lÀrare vÀljer att lÀgga ribban lÄgt för att inte förlora elever och i vÀrsta fall sitt tjÀnsteunderlag. Det finns ocksÄ all anledning att tro att sprÄkens sÀrstÀllning har bidragit till att sÀnka sprÄkens och sprÄklÀrarnas status.
PÄ gymnasiet förvÀrras lÀget av en förÀndring i meritpoÀngssystemet som, Àven om det blivit populÀrare lÀsa ett tredje sprÄk, gjort det mindre attraktivt att fördjupa sig i sprÄk. DÀrigenom, och genom att mÄnga huvudmÀn struntar i att erbjuda humanistiskt program, har sprÄkens stÀllning pÄ gymnasiet försvagats.
SprÄkvalet bör regleras sÄ att det igen kan framstÄ som ett tryggt val att bli sprÄklÀrare. Signalen frÄn samhÀllet mÄste vara att sprÄkstudier Àr vÀrdefulla för bÄde individ och samhÀlle. För lÀrarnas anstÀllningstrygghet och för att samhÀllets och nÀringslivets behov av sprÄkkompetens ska fyllas krÀvs Àven en starkare styrning av sprÄkvalet med en jÀmnare fördelning mellan de sprÄk som erbjuds. Viktigt Àr ocksÄ att stÀrka förutsÀttningarna. Avarter som blandade eller onormalt stora grupper mÄste bort, undervisningstiden bör regleras och sprÄklÀrarnas rÀtt till kvalitativ, behovsstyrd fortbildning och till regelbunden kontakt med mÄlsprÄkslandet bör sÀkras.
Men minst lika viktigt Ă€r att alla vi som berikats av att lĂ€ra oss mĂ„nga sprĂ„k förmedlar och sprider den rikedom, frihet och de vidgade referensramar sprĂ„kkunskaper ger. Ansvaret för vĂ„ra attityder och för hur vi rustar vĂ„ra barn för framtiden vilar inte bara pĂ„ vĂ„ra makthavare. Det ansvaret delar vi alla. Ludvig Wittgenstein formulerade det sĂ„ hĂ€r: âMitt sprĂ„ks grĂ€nser Ă€r min vĂ€rlds grĂ€nserâ. I dag begrĂ€nsas vĂ„ra barn av allt fĂ€rre fysiska grĂ€nser. LĂ„t oss se till att de inte hĂ„lls tillbaka av sprĂ„kliga begrĂ€nsningar.
Helena von Schantz
ordförande för SprÄklÀrarnas riksförbund (tidigare LMS)
Bo Jansson ordförande LÀrarnas Riksförbund
Larz Blomqvist ordförande LÀrarnas Riksförbunds forum för engelska och moderna sprÄk
UNT 9/11 2013