Var finns landsbygden i Uppsalapolitiken? De har nu gått 40 år sen kommunreformen genomfördes i Sverige. Mottot var att landsbygden skulle vara en del av staden och samma preferenser skulle gälla för landsbygden som för staden.
Det utlovades demokrati och medinflytande i storkommunen och vid övertagandet inrättades kommundelsnämnder där politiker och medborgare hade ett visst inflytande på den kommunala verksamheten på sin egen ort. Systemet med kommundelsnämnder blev i förlängningen både dyrt och byråkratiskt och avvecklades. Men med det försvann också landsbygdsperspektivet i kommunpolitiken. Ingenting kom som ersättning för den lokala förankringen när demokrati- och utvecklingsfrågor på lokal nivå överfördes till centralorten Uppsala.
Det är dags att ändra på det. Stad och land behöver gå hand i hand!
Stad och land kompletterar och berikar varandra. Uppsala centralort växer så det knakar. Med rätt satsningar kan befolkningsökningen även komma den tätortsnära landsbygden till del. Bussar och tåg måste gå tillräckligt ofta, på rätt ställen och internetuppkopplingen måste vara tillräckligt snabb.
Tätorterna och landsbygden erbjuder en helt annan typ av livskvalitet än staden, med stora trivselvärden, lugnare livsmiljö och närhet till naturen. Skapar vi en god cirkel där människor bor kvar och flyttar in finns ett gott underlag för arbetstillfällen, kulturell- och kommersiell service. Folkpartiets bygger sin politik på att de två viktigaste förutsättningarna för att få en levande landsbygd är goda kommunikationer och livskraftigt småföretagande. Bra kommunikationer är så väl fysiska som virtuella.
Vårt mål är att kollektivtrafiken ska fungera lika väl för den som bor på landsbygden som för den som bor i staden och att tillgången till bredband är i princip likvärdig. Det måste också bli enklare att vara både småföretagare och mångsysslare. Kommunen kan skapa förutsättningar för goda cirklar men också bidra till att bryta onda cirklar genom att se till att en viss grad av bostäder, kulturell- och annan samhällsservice finns på plats. Det behövs för att tätorterna ska vara attraktiva.
Lokal kunskap och engagemang är viktiga byggstenar för hållbara beslut över tiden. Endast de som bor och verkar på platsen vet vilka resurser som står att uppbringa och utveckla om rätt förutsättningar ges.
I dag tas denna till viss del till vara genom Leader Upplandsbygd, men den kunskap och det engagemang som finns på landsbygden genom olika byalag, hembygdsföreningar, idrottsföreningar och samhällsföreningar har en avgörande betydelse för en bygds utveckling.
I de flesta byar finns i dag en eller flera aktiva intresse- eller samhällsföreningar som arbetar för att bygden skall ha en framtid. I vissa fall är det idrottsföreningarna som driver utvecklingsfrågor och i andra fall är det hembygdsföreningen som mer och mer inriktar sig på framtidsfrågor.
Därför behövs det nya former i Uppsalapolitiken för att släppa in all denna kunskap. Arbetet måste samlas i en strategi som inte bara omfattar kommunens verksamheter, utan där även övriga samhällssektorer, centrala myndigheter och andra aktörer deltar i utvecklingsarbetet. Det är nödvändigt om vi skall nå målet om en levande och utvecklad landsbygd i Uppsala.
Många kommuner i landet har politiska landsbygdsprogram som tagits fram på senare år i dialog med medborgarna. Särskilda poliskt organ har inrättats för att bereda och samordna landsbygdsfrågorna inför kommunstyrelse och fullmäktige.
Ett landsbygdsprogram och ett kompletterande landsbygdsråd är en bra start för att stad och land åter ska gå hand i hand i Uppsala kommun. Uppsalas landsbygd och tätorter med sin vackra och omväxlande natur, fina kulturmiljöer, tätorter och byar utgör tillsammans med staden en konkurrenskraftig enhet som profileras och marknadsföras med målsättning att öka inflyttning och tillväxt. Det är en kommun som har unika möjligheter till ett varierat boende utifrån vars och ens önskemål.
Så var finns landsbygden i Uppsalapolitiken? I Folkpartiets Uppsala finns den i centrum.
Alf Hanslöf (FP)
Balingsta
Peter Nordgren (FP)
Almunge
UNT 23/9 2012