Allt fler svenska kommuner vill, när man upphandlar livsmedel, köpa kött där man vet att djuren behandlats på ett anständigt sätt, i enlighet med svensk djurskyddslag. Skolor, daghem, äldreboenden och andra kommunala verksamheter ska få köttprodukter som inte kommer från djur som utsatts för stort lidande och långa transporter. Det borde vara en självklarhet.
Men under det senaste året har det meddelats ett tiotal domar, som alla rör möjligheten att ställa djurskyddskrav som går längre än EU:s miniminivå. Kommunernas upphandling har överklagats av den stora livsmedelsleverantören Servera. Domstolarna har i alla fall utom ett gått på Serveras linje och emot kommunernas vilja till en mer etisk och ekologisk upphandling. Därför är det så glädjande att kammarrätten i Stockholm nyligen gjorde en annan bedömning än lägre instans och slog fast att Sigtunas livsmedelsupphandling är helt förenlig med lagen.
Den svenska Lagen om offentlig upphandling bygger på ett EU-direktiv. De flesta svenska förvaltningsdomstolarna anser att kommunernas djurskyddskrav vid matupphandling missgynnar företag från andra länder, som har sämre djurskyddslagar än Sverige.
Vi menar att de gör en helt felaktig bedömning. Och detta styrks nu av kammarrättens utlåtande. Man får naturligtvis inte kräva att köttet ska vara producerat enligt svensk djurskyddslagstiftning och det har kommunerna heller inte gjort. Men att ställa specifika krav på djurens välfärd som går längre än EU:s miniminivå är helt tillåtet enligt EU-direktivet.
Det finns många utländska företag som också kan uppfylla kraven. EU är byråkratiskt och detaljreglerar alltför mycket, men i det här fallet är det faktiskt inte relevant att skylla på EU.
Det rättsliga läget i Sverige när det gäller djurhänsyn vid livsmedelsupphandling är helt förvirrat. I ett annat pågående fall – Rättvik – godkände förvaltningsdomstolen i Falun djurskyddskraven och avslog Serveras överklagande. Men kammarrätten i Sundsvall gjorde en annan bedömning och sa att man visserligen kunde ställa djurskyddskrav, men bedömde att kommunen inte skulle kunna följa upp att leverantörerna uppfyllde kraven och gav Servera rätt – tvärtemot vad som skedde i Sigtuna.
Med en sådan osäkerhet vore det klokt att svenska förvaltningsdomstolar tog möjligheten att begära förhandsbesked från EU-domstolen, när man är osäker på tolkningen av en EU-lag. Det har aldrig hänt att en svensk förvaltningsdomstol gjort det i ett upphandlingsfall. Men detta är EU-lagstiftning och det finns bara en domstol som kan avgöra, nämligen EU-domstolen.
Sigtuna har nu fått kammarrättens stöd för sina krav att de som ska få leverera kött till kommunens verksamheter ska kunna garantera att djuren inte fått antibiotika i förebyggande syfte, att de inte transporterats mer än åtta timmar på väg till slakteriet och att de bedövats före slakt. Jag tror att de allra flesta människor i Sverige ställer sig bakom de kraven.
EU:s upphandlingslagar håller på att göras om och innan denna mandatperiod är slut ska en ny lag finnas på plats. De resolutioner som Europaparlamentet hittills har antagit har så gott som enhälligt krävt att hur en vara – till exempel mat – produceras får vägas in vid upphandlingen. Så om några år kommer det förhoppningsvis att vara en självklarhet att djurhänsyn, miljö och etiska krav finns med när man upphandlar såväl mat som andra varor och tjänster.
Det enda vettiga och rimliga i detta läge är att de svenska förvaltningsdomstolarna följer Stockholms kammarrätts exempel och tillåter en etisk upphandling av livsmedel i väntan på den nya lagstiftningen som kommer att gå i den riktningen.
Upphandling är ett kraftfullt verktyg för att förändra. Den offentliga upphandlingen i Sverige är värd över 500 miljarder kronor om året. Naturligtvis ska vi använda vår makt för att styra mot mer miljövänliga produkter, goda arbetsvillkor och välfärd för djuren.
Carl Schlyter
Europaparlamentariker (MP)
Jens Johansson
Miljöpartiet Sigtuna
UNT 12/3 2012