För någon vecka sedan gick en serie uppmärksammade program i P1 i Sveriges Radio med rubriken ”Nordens uppgång och fall”. Grundtonen var pessimistisk, men i det sista programmets sista sekund öppnade programmakaren Bengt Lindroth för en tänkbar framtida programserie under rubriken ”Nordens återkomst”. Det var förutseende att lämna den brasklappen, visar en ny opinionsundersökning.
På senare tid har två konkreta steg mot en utvidgning av det nordiska samarbetet föreslagits. Det ena går ut på att de tre baltiska staterna inbjuds att ansluta sig fullt ut inom ramen för nuvarande samarbetsformer. Den andra tanken, utvecklad i Nordiska ministerrådets och Nordiska rådets årsbok 2010 av förslagsställaren Gunnar Wetterberg, innebär att de fem nuvarande nordiska länderna fördjupar sitt politiska samarbete och bildar en förbundsstat. De vanligaste argumenten både för och emot dessa förändringar är försvarspolitiska, ekonomiska och kulturella. Förespråkarna talar om inflytande i den ekonomiska världspolitiken och om medlemskap i G20-gruppen, om skydd mot mäktiga grannar och om känslor av samhörighet. Tvivlarna pekar på stora skillnader i levnadsnivå, på olikartade uppfattningar om familjepolitik och arbetsliv, och på problemet att hantera ett stort antal olika språk.
Utvidgning är en förutsättning för att skörda vinsterna av samverkan, säger en del, medan andra menar att mycket kan åstadkommas inom ramen för nuvarande ordning. Men när allt kommer omkring kvarstår de konkreta frågorna: ska Baltikum bli en del av Norden och ska vi bilda en nordisk politisk union? Som förslagen är ställda utesluter de varandra – endast om Estland, Lettland och Litauen inbjuds i förbundsstaten är de två idéerna förenliga.
För att reda ut hur den svenska allmänheten ser på dessa frågor har Riksbankens Jubileumsfond, inför sin årsbok för 2011/2012 kallad Ett nordiskt rum (Makadam Förlag), låtit Novus Opinion ställa tre frågor till ett riksrepresentativt urval på 1 000 personer boende i Sverige.
1. Utvidga Norden? I dag finns ett nära samarbete mellan de fem nordiska länderna – Sverige, Finland, Danmark, Norge och Island. Det gäller lagstiftning, samhällsplanering, statistik med mera. Det finns förslag om att de baltiska länderna – Estland, Lettland och Litauen – ska bli fullvärdiga medlemmar av det nordiska samarbetet. Tycker du att det är ett bra eller ett dåligt förslag?
Nära hälften av de svarande säger att detta är ett mycket eller ganska bra förslag, medan något mer än en fjärdedel anser idén vara mycket eller ganska dålig, alltså bara drygt hälften så många. Det är en påtaglig skillnad mellan män och kvinnor – klart över hälften av männen gillar förslaget mot fyra av tio av kvinnorna. Men den största skillnaden mellan könen är att var tredje kvinna svarar ”Vet ej”, medan endast en sjättedel av männen uttrycker sådan osäkerhet.
Mest positiva är de äldsta, över 60 år, där nästan sex av tio gillar idén. Bland 45–59-åringarna har andelen sjunkit till strax över hälften, bland 30–44-åringarna är den en bit över 40 procent och allra lägsta andelen finns bland dem upp till 29 års ålder, där färre än fyra av tio stöder förslaget. I samtliga åldersgrupper är det dock fler som anser idén vara mycket eller ganska bra än som finner den mycket eller ganska dålig.
2. Nordisk union? Det finns också förslag om att de fem nordiska länderna – Sverige, Finland, Danmark, Norge och Island – ska gå samman och bilda en gemensam förbundsstat eller union, ungefär som USA eller Tyskland. Tycker du att det är ett bra eller ett dåligt förslag?
Att bilda en ny stat bedöms som mycket eller ganska bra av 42 procent, medan nästan lika många, 38 procent, tycker idén är mycket eller ganska dålig. Ånyo är männen både mer positiva – drygt hälften är för unionen – och mindre osäkra än kvinnorna.
Personer med högre utbildning, goda inkomster och boende i städer är mer positiva än övriga.
3. Baltikum i unionen? Tycker du i så fall att det är ett bra eller dåligt förslag att även de baltiska länderna – Estland, Lettland och Litauen – ska ingå i denna förbundsstat?
Bland de personer som på fråga 2 svarat att det vore bra med en union är det fler som är emot att inkludera Baltikum än som är för: 55 procent svarar nej, medan 34 procent är positiva – ändå drygt en tredjedel. Detta innebär att så många som var sjunde person i hela urvalet vill både ha en förbundsstat och ha med Estland, Lettland och Litauen i den.
Liksom på frågan om att utvidga nuvarande Norden till att innefatta de baltiska länderna är de svarande mer positiva ju äldre de är.
Det nordiska samarbetet har en lång historia, där den gemensamma nordiska arbetsmarknaden och den nordiska passfriheten daterar sig tillbaka till 1954. I dag finansieras ett fyrtiotal nordiska samarbetsorgan av Nordiska ministerrådet. Efter murens fall sker ett ökat samarbete med de tre baltiska staterna, men de står fortfarande och knackar på dörren för att släppas in på lika villkor i det nordiska samarbetet – alltså att formellt ingå i Norden och ansluta sig till alla de avtal och konventioner som finns.
Trots att ämnet inte varit uppe till bred debatt i Sverige visar denna undersökning att det finns en överraskande hög beredskap bland svenska folket både att sträcka ut handen mot sydost och att ta nästa stora steg inom det nuvarande Norden. Varför inte börja diskutera dessa frågor nu, i den relativa avspänning som ändå råder i vår del av världen?
Björn Fjæstad
ansvarig för undersökningen
före detta chefredaktör för Forskning & Framsteg
och adj. professor i forskningskommunikation
UNT 25/7 2011