Som Anders Hedman skriver i UNT 19 juni förbjuder skollagen inte skolavslutningar i kyrkan. Han anser att skolavslutningar kan inrymmas i undervisningen i religionskunskap. Han nämner dock inte att all undervisning i skola med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell. Och undervisning enligt skollagen innebär lärarledd aktivitet och den ska i detta sammanhang handla om undervisning om religioner, inte i en religion. Men det är skillnad på lärarledda studiebesök och firande av skolavslutningar. Att se skolavslutning som studiebesök håller inte.
Jag menar att diskussionen bör äga rum i ett större sammanhang. Den svenska staten (regering, riksdag, myndigheter dit skolan hör) ska vara ickekonfessionell. Religioner hör hemma i civilsamhället. Där ska trossamfund kunna verka helt fritt utan inblandning från staten.
Det är skolan (jag berör här endast skola med offentlig huvudman) som har skolavslutning och ingen annan. Det är då skolpersonal som ska leda avslutningen. Det är bra om skolan vänder sig till ansvariga för vackra lokaler för avslutningen, exempelvis kyrkor. Men man kan även tänka sig vackra moskéer och synagogor. Det är då upp till samfundet i fråga att säga ja eller nej till att ha konfessionslös aktivitet i sina lokaler. Den företrädare för en sådan lokal som anser att endast aktiviteter med konfessionella inslag ska äga rum i lokalen ska ha full respekt för detta. Ett nej från en kyrka ska respekteras av skolan och någon förhandling om villkor är inte önskvärd. Det är kommunens ansvar att det finns lokaler för exempelvis skolavslutningar.
Ett argument som ibland framförs är att en avslutning med konfessionella inslag ska vara frivillig för eleverna är inte relevant i sammanhanget. Elever eller deras föräldrar ska inte behöva ta ställning till deltagande. Saken gäller i stället om man i Sverige ska respektera den sekulära staten och ett autonomt civilsamhälle. Det är för övrigt inget som hindrar ett trossamfund att inbjuda skolelever till en högtid exempelvis dagen efter skolavslutningen. Det sker ju då i civilsamhällets regi.
Ingemund Hägg
Verksam i Bertil Ohlininstitutet
UNT 2/7 2012