Jonas Gardells starka berättelse om hur aids kom till Sverige har fått enorm uppmärksamhet. Välförtjänt, då detta är en viktig fråga som vi har glömt. I dag känner sig svenskar trygga igen, och tänker att hiv är något som bara drabbar andra, något vi inte behöver tänka på. I dag på Världsaidsdagen vill vi påminna om att vi faktiskt behöver tänka på det.
De “andra” som drabbas är främst människor som lever i fattigdom i andra delar av världen. Men på samma sätt som vi lyckades kontrollera spridningen och sjukdomen genom kunskap, behandling och information kan pandemin kontrolleras i hela världen med samma insatser.
I stället minskar i dag stödet till kampen mot hiv. Stora framgångar rapporteras i södra Afrika. Möjligheter finns att kontrollera spridningen och att nå millenniemålet att spridningen av hiv ska stoppas till 2015. Detta är en viktig tid i kampen mot spridningen och mot varje dödsfall på grund av aids. Detta är inte en tid för att dra tillbaka viktigt stöd.
Volontärer i Sverige tvingades hantera en situation som myndigheterna den gången inte kunde hantera. I dag lämnas bördan av hiv främst till volontärer i södra Afrika. Dessa volontärer är samma personer som dem som är hårdast drabbade av hiv – kvinnor i fattigdom som själva lever med hiv eller har familjemedlemmar som gör det. Deras volontärarbete sker ofta helt utan ersättning och utan tillräckliga resurser eller utbildning. Att inte öka stödet nu kommer att innebära ett bakslag i kampen på flera år och att kvinnor i ännu högre grad drabbas värst.
Alla som behöver behandling mot hiv i Sverige har tillgång till det och till en fungerande vård. Det finns ingen anledning till att detta inte skulle kunna införas överallt. Folk dör i dag i södra Afrika och Namibia för att tillgången till behandling brister, eller för att de inte har tillräckligt med mat att äta med medicineringen.
Detta händer inte för att de här länderna är fattiga, för det är de inte. Det händer för att regeringarna inte tar ansvaret för sin befolknings välfärd. Enskilda hiv-policies kan vara bra, men går inte att granska enskilt när den samlade politiken inte tar hänsyn till pandemin.
I detta läge har Globala Fonden kunnat sätta in resurser för behandling och information. När rapporter om korruption inom fonden rapporterades kunde svaret ha varit insatser för att utradera korruptionen eller att pressa afrikanska regeringar att täcka upp för förlusterna. I stället fryste svenska myndigheter stödet till verksamheten.
Sverige och det internationella samfundet måste alltså ta mer ansvar, inte mindre. Vi måste återgå till att stödja Globala Fonden tillsammans med krav på transparens. Men också med krav på att regeringar tar sitt ansvar nu och i framtiden.
Allt annat kommer att innebära kraftigt ökade kostnader i pengar och lidande I framtiden. En kostnad för myndigheter, internationella samfundet, och civilsamhället globalt, men främst på dem som i minst utsträckning bidragit till pandemin. De framgångar som nåtts riskeras, men även den framtida kampen. Det kan i värsta fall innebära en ökad resistens mot den medicinering vi har i dag.
Gabi Björsson
generalsekreterare
Afrikagrupperna
Bernice Roeland
kanslichef Wellness Foundation
Kapstaden
UNT 1/12 2012
Fotnot: Globala Fonden är en stiftelse som, med tekniskt stöd av bl a WHO och UNAIDS, finansierar insatser mot hiv, aids, tbc och malaria.