I dag går Europa i bräschen för demokrati och mänskliga rättigheter. Men vi får inte glömma att vår världsdel även har en skuggsida, djupt rotad i århundraden av rivalitet, ojämlikhet, förföljelse och krig. Grunden för den Europeiska unionen lades efter en av de blodigaste konflikterna någonsin. I mer än femtio år har EU arbetat för att skapa ett område som präglas av fred, social solidaritet och respekt för kulturell mångfald, som överbryggar uråldrig fiendskap och garanterar alla invånare frihet och valmöjligheter.
När Europa nu befinner sig i den svåraste ekonomiska krisen på flera årtionden har de sociala spänningarna ofrånkomligen ökat, vilket gjort det möjligt för vissa av de mörkare inslagen i den europeiska folksjälen att få större inflytande. Ett tecken på detta är rädslan för och konflikter med de romska minoriteterna.
I Ungern ledde mobiliseringen av paramilitärliknande grupper som protesterade mot ”zigenarkriminalitet” och ett antal mord med rasistiska motiv till att det högerextremistiska partiet Jobbik tog sig in i parlamentet med nästan 17 procent av rösterna. I augusti i år förekom våldsamma sammandrabbningar i Tjeckien mellan romer och icke-romer. Allra senast har aggressiva demonstrationer mot romer förekommit runt om i Bulgarien inför det stundande presidentvalet.
Varför sker detta, vad är orsaken till att romer blir föremål för en sådan rädsla och fientlighet?
Vi får inte bortse från vårt historiska arv. Romerna har varit en del av det europeiska samhället under århundraden, ofta marginaliserade och missförstådda. Under andra världskriget trakasserades, fängslades och dödades tiotusentals romer av nazisterna och deras bundsförvanter. Människor i Europa i dag har inte mycket sympati för romerna, som ofta bemöts med en närmast instinktiv fientlighet.
Det gemensamma europeiska psyket verkar hysa en patologisk aversion mot folkgrupper som under en lång tid har levt som grannar, men sällan som jämlikar. Vi har en såväl moralisk som intellektuell skyldighet att konfrontera de mörkare aspekterna av vår historia och vår kultur. Den framväxt av romska intellektuella och aktivister som nyligen skett har bidragit till att Europa inlett processen med att omvärdera synen på romerna och deras plats i samhället.
EU-kommissionen kritiseras ofta för att inte göra tillräckligt för romerna och varnas för att tolerera vissa åtgärder som vidtas av nationella och regionala myndigheter. I egenskap av ”fördragets väktare” är kommissionens händer naturligtvis strikt bundna av befintliga fördrag.
Vi måste dock inse att romernas situation har kommit i fokus på ett europeiskt plan och utgör en skamfläck för hela Europa. Vi måste överbrygga klyftan mellan romerna och den övriga befolkningen då det gäller tillgång till utbildning, sysselsättning, hälsovård och boende. Detta ansvar delas av hela Europa, tillsammans med romerna själva, det civila samhället, nationella, regionala och lokala myndigheter och EU.
År 2010 bildade EU-kommissionen en arbetsgrupp för romer för att utvärdera hur väl den nationella finansieringen och EU-medlen kommer till användning. Arbetsgruppen kom fram till att medlemsstaterna inte på ett effektivt sätt har utnyttjat EU för att stödja ekonomisk och social integration bland de medborgare som är romer. Den 5 april 2011 antog kommissionen en EU-ram för nationella strategier för integration av romer, som ställer upp tydliga mål på EU-nivå för att förbättra romernas situation då det gäller utbildning, sysselsättning, hälsa och bostäder.
Före slutet av året kommer varje medlemsstat att för kommissionen presentera sina nationella strategier för integration av romer. Den nya fleråriga budgetramen (EU:s budget för 2014–2020) erbjuder fler möjligheter när det gäller arbetet med eftersatta folkgrupper, till exempel romer, genom omfördelningar av resurser för social integration.
Det är viktigare än någonsin att medlemsstaterna i EU till fullo engagerar sig i EU-samarbetet för integration av romer och använder de medel och resurser som finns tillgängliga på ett så effektivt sätt som möjligt för att skapa ökad jämlikhet och göra det möjligt för Europa att övervinna detta mörka arv ur sin historia.
László Andor
EU-kommissionär med ansvar för sysselsättning, socialpolitik och inkludering
UNT 25/10 2011