Det senaste halvåret har svensk polis visat att de kan agera snabbt och resolut i skarpt läge. Det var situationen efter den tragiska terrorattacken i Stockholm den 7 april men också i samband med nazistdemonstrationen i Göteborg i slutet av september. Men när allt går tillbaka till vardagen är situationen fortfarande ytterst allvarlig och sårbar när det gäller såväl vår polisiära förmåga som närvaro ute i samhället.
Liberalerna har de senaste åren varnat för att omorganisationens mål inte kommer uppnås med regeringens hantering och budget.
Snart tre år efteråt ser vi resultatet. Vi har nu färre poliser, färre poliser som arbetar i yttre tjänst och Polisen kommer allt längre ifrån medborgarna i och med att den lokala närvaron blir sämre och det brottsförebyggande arbetet dras in.
Polisen gick ut för ett år sedan och berättade att man inte kommer att kunna hantera alla vardagsbrott i Malmö som drabbats av skjutningar och mord. Nu läser vi att Polisen på flera håll inte kan utreda anmälda våldtäkter, att de får läggas åt sidan på grund av resursbrist, för få poliser samt att man tappat utredarkompetens.
Ytterligare en förklaring är att sexualbrott inte kan prioriteras med det antal skjutningar och mord som drabbat flera orter, däribland Stockholmsområdet.
Liberalerna vill varna för att regeringens polispolitik resulterat i en tandlös papperstiger. Retoriska utspel, som kommer tre år för sent löser inte Polisens situation.
Det mest akuta är polisavhoppen som Liberalerna uppmärksammade redan våren 2016. Trots detta valde regeringen att blunda. Så sent som sommaren 2016 ansåg dåvarande inrikesministern att Polisen inte behöver mer resurser, lösningen stavades effektiviseringar. Resurser åts upp lokalt och försvann i byråkratin. Det blev allt färre poliser, tusentals har lämnat polisyrket sedan 2015 på grund av dålig arbetsmiljö och löneutveckling.
På papperet finns i dag massor med poliser kvar, inte minst områdespoliser som ska arbeta lokalt ute som de gamla närpoliserna.
Men många av poliserna finns inte på riktigt. Det finns teoretiska polisresurser i kommunerna som i verkligheten inte existerar fullt ut eftersom vakanser inte får återbesättas. Till detta ska läggas ledighet på grund av utbildning, fackliga uppdrag eller föräldraledighet. Utvecklingen i Polisen är allvarlig också genom att polisutbildningen inte fyller alla sina 800 platser, bara denna höst gapar 175 platser tomma vid landets polishögskolor.
Liberalerna är övertygade om att det går att vända detta och stoppa polisavhoppen. Först behöver vi en lönereform motsvarande 4000 kronor extra i månaden. Vi måste satsa på utvecklingsmöjligheter och utbildning. Vi vill förstärka utredningsverksamheten som i dag inte fungerar fullt ut, här öronmärker vi drygt 250 miljoner 2018 för att vända på utvecklingen. Sexualbrott och våldtäkts-ärenden ska inte prioriteras ner, brottsoffren måste få upprättelse.
Polisernas kompetens måste behållas, inte minst de som gör ett viktigt arbete ute i yttre tjänst, även här vill vi göra riktade satsningar för att förbättra deras arbetsmiljö.
De kriminella ska inte härja fritt och ta över våra stadsdelar och våra gator, de ska inte ostört få sälja knark och tysta ner ett helt samhälle genom att med vapen och våld hota människor. Det är statens främsta uppgift att värna vår frihet, lag och ordning, men i dag kan inte Polisen med nuvarande politik klara av sitt uppdrag. Det är en utveckling som vi vill bryta.
Roger Haddad
Rättspolitisk talesperson (L)