Just nu upprörs svenska folket av berättelserna om hur eritreanska flyktingar kidnappas i flyktingläger i Sudan, förs till Sinai i Egypten och torteras för att kidnapparna ska kunna pressa pengar av anförvanter som bor i tryggare länder, som till exempel Sverige. Det exileritreanska journalist i Sverige som har polisanmält utpressningsförsöket är värd stor respekt. Det hedrar också Sverige att vårt rättsväsen tar sig an fallet, som nu befinner sig under prövning i domstol.
I slutet av maj publicerades rapporten från den specialrapportör som undersökt situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea, enligt uppdrag från FN:s råd för mänskliga rättigheter. Rapporten ger en skrämmande bild av Eritrea. Några exempel:
Man får inte lämna landet utan tillstånd. Polis och militär har order (som de effektuerar) att skjuta för att döda, när någon försöker göra det. Det är vanligt med utomrättsliga avrättningar.
Den nationella samhällstjänsten, som förefaller främst vara militär, är obligatorisk för både män och kvinnor och har ingen bestämd tidsgräns. De som inkallas till tjänstgöring måste lämna sina hem och sina barn och vet inte om eller när de kan återvända till familjen. Rapportören berättar om barn som försöker lämna Eritrea därför att de inte orkar med sina bedrövliga livsvillkor i situationen med frånvarande föräldrar.
Tusentals personer har försvunnit under tvång eller hålls fängslade utan möjlighet att kommunicera med yttervärlden. (Den svenska journalisten Dawit Isask är ett av offren.) Eritreanska medborgare som återkommer till landet efter att misslyckats att få asyl utomlands försvinner vanligen vid återkomsten. Framtvingade försvinnanden används av regeringen för att skrämma folk och få dem att låta bli att kräva sina rättigheter. Villkoren för människor i fängelse är fruktansvärda. Tortyr är vanligt.
I Eritrea finns inte åsikts- och yttrandefrihet, inte församlingsfrihet, inte religionsfrihet. Eritrea erkänner fyra religioner: Eritreas evangeliska kyrka, Eritreas ortodoxa kyrka, romersk-katolska kyrkan och sunniislam. De som tillhör andra religiösa samfund eller traditioner hindras att leva ut sin tro.
En viktig del av den eritreanska regeringens finansiering kommer från den tvångsutdebitering som görs mot eritreaner som lever utomlands. De ska enligt Eritreas regering betala två procent av sin bruttoinkomst i skatt till Eritrea.
Den som vägrar att göra detta hindras från att besöka Eritrea och anförvanter som lever kvar där trakasseras på olika sätt. Det är också omöjligt att i så fall få hjälp från ambassaden med sådana dokument som man kan behöva. Det här systemet fördömde FN:s säkerhetsråd i en resolution i december 2011. Säkerhetsrådet ålägger Eritrea att upphöra med utpressning, hot om våld, bedrägeri samt andra olagliga metoder för att kräva in sådan skatt från personer med ursprung i landet. Rådet kräver även att FN:s medlemsstater ska vidta åtgärder mot de personer som, på Eritreas regerings vägnar, ägnar sig åt denna verksamhet och kräver alltså av staterna att de med olika medel ska förhindra sådana kränkningar.
Helt nyligen har Kanadas regering faktiskt gjort just detta. Den eritreanska konsuln i Toronto har förklarats ”persona non grata” av Kanada, därför att han engagerat sig i tvångsuttaget av tvåprocentskatten. Konsuln skulle lämna Kanada senast 5 juni 2013. Om han också har gjort det känner vi inte till.
Det skulle vara välkommet om även Sveriges regering använde den tekniken mot de personer i Eritreas tjänst som här i landet medverkar till att pressa av exileritreaner denna så kallad diasporaskatt. Att Eritreas ambassad medverkar i detta har tydligt visats i granskande reportage i SVT.
Det är bra att det internationella samfundet håller ögonen på regimer som Eritrea och använder de medel som står till buds för att det ska bli slut på skräckregimen i Eritrea. Sverige har på många sätt förklarat att vi inte accepterar skräckväldet. Det är sedan länge hög tid att den svenska regeringen vidtar nödvändiga åtgärder för att förhindra att personer i Sverige med ursprung i Eritrea, merparten av dem svenska medborgare, utsätts för trakasserier i olika former av företrädare för den eritreanska regeringen.
Vi uppmanar därför regeringen att åtminstone vidta åtgärder liknande dem Kanadas regering vidtagit.
Carl Lindberg
ledamot (S) av kommunfullmäktige
Görel Sävborg-Lundgren
medlem i Socialdemokrater för tro och solidaritet i Uppsala
Rezene Tesfazion
ledamot (S) av kommunfullmäktige
UNT 7/7 201