Att familjen och barnen är viktiga i svensk politik är ingen hemlighet. Bostadsbidragen till barnfamiljer kostar cirka 4,6 miljarder kronor årligen, barnbidragen nästan 25 miljarder, föräldraförsäkringen 35,5 miljarder och förskolan kring 50 miljarder kronor årligen.
Nu har en arbetsgrupp inom Kristdemokraterna presenterat en rapport om hur vi kan stärka familjerna ekonomiskt, för att flytta makt från politikerna till föräldrarna och ytterligare underlätta för familjerna att få vardagspusslet att gå ihop.
Förslagen innebär tillsammans att den ekonomiska familjepolitiken stärks med cirka 5 procent:
- Föräldraförsäkringen. Bygg ut föräldraförsäkringen med 30 dagar, ta bort begränsande regelverk och förläng inkomstskyddet till tre år. Höj samtidigt golvet i försäkringen med 70 kronor per dag för de familjer som har sämst ekonomi. Gör också försäkringen mer flexibel genom att avskaffa pappa-/mammamånaderna och jämställdhetsbonusen.
- Barnomsorgspeng. Utvidga barnomsorgspengen till att gälla även egna barn i hemmet, och knyt den till den genomsnittliga kostnad som kommunen har för barn i annan pedagogisk omsorg. Detta innebär en en ersättning av vårdnadsbidraget från dagens 3 000 kr per månad till drygt 6 000 kr.
- Barnskatteavdrag. Inför ett barnskatteavdrag för familjer som inte nyttjar offentligt finansierad barnomsorg som gäller för barn i åldrarna ett till sex år.
Upprördheten över att stärka familjernas ekonomi, frihet och valmöjligheter på detta sätt har inte låtit vänta på sig. Med vetskap om att socialistiska politiker i alla tider velat bestämma så mycket som möjligt – vare sig det gäller äldreomsorg, vår egen plånbok eller barnsomsorgen – är det inte så förvånande att Lena Sommestad (S) reagerar.
Men att jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP), som företräder ett påstått liberalt parti, är mer uppseendeväckande. Egentligen borde det ju vara självklart att mer makt till barnfamiljer är en liberal hållning.
Men enligt Sabuni kan en förälder aldrig jämställas med en utbildad pedagog! Därför motsätter hon sig förslaget om barnomsorgspeng. Det är i och för sig sant: även om förskolepedagoger utför stordåd, är föräldrarna så mycket viktigare för sina barn. Men det är knappast vad Sabuni menar.
Familjerna – som ofta redan har svårt att få tid och resurser att räcka till – ska inte användas för att vissa politiska mål ska uppnås. Vi menar tvärtemot – eftersom vi är demokrater, krist-demokrater – att människor måste få välja själva. Vi tror också att vuxna människor är fullt kapabla att själva diskutera i familjen och fatta beslut om hur de ska ta hand om sina barn.
Visst ska de som har Sommestads och Sabunis övertygelser själva kunna välja ett uttag av föräldraförsäkringen efter petimäterrättvisa, men varför de ska tvinga andra till samma val är svårt att förstå. Självklart ska förskolans kvalitet stärkas, men det motsäger väl inte att de föräldrar som själva vill sköta sin barnomsorg också ska ges ekonomiska möjligheter till detta.
De undersökningar som gjorts om av vad svenska folket tycker, visar också att vi kristdemokrater här står för den uppfattning en stor del av befolkningen har.
85 procent av svenska folket säger nej till kvotering av föräldraförsäkringen (SIFO, april 2010). 77 procent vill behålla vårdnadsbidraget eller utveckla det. 40 procent vill höja vårdnadsbidraget till den nivå som vårt nya förslaget om barnsomsorgspeng innebär.
Kristdemokraterna är i dag ett parti med stöd av 5,6 procent av folkets röster. Jag tror att om fler tittade fördomsfritt på de förslag som nu lagts fram skulle de se att vår politik är just vad de själva efterfrågar.
Familjepolitiken handlar om våra barn och unga – vår framtid. Därför hoppas jag att de förslag som nu lagts fram också ska bli hela partiets politik, även om det säkert finns ett och annat att diskutera på detaljnivå. Särskilt glädjande är det att förslaget om barnomsorgspeng som jag presenterade i Uppsala på Kristdemokraternas första maj-manifestation förra året nu kan bli verklighet!
Mikael Oscarsson
riksdagsledamot (KD)
UNT 9/2 2012