25 år efter Berlinmurens fall vänds våra blickar mot Hongkong där folket nu gått ut på stadens gator för att kräva sin rätt till fria, demokratiska val. Tyvärr riskerar dessa protester att dö ut om omvärlden inte ger sitt stöd och uppmuntrar till demokratisk utveckling i Hongkong.
Demonstranterna har sedan protesterna startade den 22 september hållit en fredlig linje. Trots detta har de bemötts av tårgas och det kommer nu nya rapporter om hur demonstranter och även journalister brutalt misshandlats av polis.
Men i stället för att ge effekten av att skrämma i väg dem har det gett motsatt effekt – vid ett tillfälle efter ett av de hårdaste tillslagen från polisen var antalet demonstranter uppe i cirka 300 000.
Osökt för det här tankarna tillbaka till demonstrationerna vid Himmelska fridens torg för 25 år sedan, där cirka en miljon fredliga demonstranter samlades i ett hopp om ett mer demokratiskt Kina. Dessa demonstrationer började liksom i Hongkong på initiativ av studenter, men fick snabbt en bredare uppslutning och spreds till cirka 300 andra orter i Kina. Under över en månads tid pågick dessa fredliga protester, som sedermera kulminerade i en massaker. En massaker som man i dagens Kina strängt taget inte ens erkänner ägt rum.
Det många inte vet är att inte bara de som demonstrerade dödades av militären. Bland dem som sköts ned fanns även föräldrar till studenterna och sjukvårdspersonal som var där för att vårda de skadade.
Regimen i fastlands-Kina kallar demonstrationerna i Hongkong för olagliga. Och det är nu tydligt att man har övergivit ”ett land, två system”- principen. Vad väntar Hongkongborna om inflytandet från Peking får fortsätta öka i den takt det gjort hittills? Hur ser situationen ut för andra länder som Kina ockuperat?
I Tibet pågår fortfarande ett kulturellt folkmord och en liknande situation råder i Östturkestan (Xinjiang). Den egna folkgruppen behandlas på intet sätt bättre.
Bevisen börjar nu bli överväldigande att samvetsfångar såsom Falun Gong-utövare, tibetaner och uigurer inte bara fängslas, utan används som en levande organbank där militärsjukhus samarbetar med fängelser. De statssanktionerade organstölderna tjänar två syften. Dels ekonomiska intressen, då en frisk människokropps organ har ett uppskattat värde av en halv miljon kronor.
Dels eliminerar man oliktänkande i processen. Efter att organen har ”skördats” är samvetsfången endera redan död, eller dör i kremeringsugnarna som används för att undanröja bevisen.
Detta är det styre som väntar Hongkongborna om de skulle tappa den lilla frihet de har i dag.
Dessa massiva demonstrationer i Hongkong har redan uppmärksammats världen över och även stödet som getts till demonstranterna från bland annat FN och människorättsorganisationer har varit tydligt.
Men det är fortfarande inte tillräckligt. Om vi accepterar att demonstrationerna blir kvästa så är det inte bara en stor förlust för Hongkongborna.
Deras modiga rop på fria, demokratiska val ger även invånarna i fastlands-Kina ett hopp om en framtid där mänskliga rättigheter efterlevs och demokratiska val är en självklarhet. Murar kan rivas och 25-årsdagen av Berlinmurens fall tjänar som en påminnelse och ett hopp om vilka enorma förändringar som kan ske när ett folk börjar vakna upp. Därför är det viktigt med ett klart och tydligt stöd från våra politiker och från regeringen till demonstranterna i Hongkong.
Petra Lindberg, ordförande
Johan Alpmar, vice ordförande
Christian Lindberg, styrelseledamot
SHRIC – Supporting Human Rights in China
www.shric.org