”Studenter fuskar mer.” Så kunde en tidningsrubrik ha sett ut någonstans i landet i dagarna. Media har under hösten visat ett besynnerligt intresse för fuskande studenter. Bakgrunden finns i en rapport från Högskoleverket som kom i höstas. Syftet var kartläggning och analys som främst skulle ”avse förseelser där studenter med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda vid prov eller när en studieprestation annars ska bedömas, det vill säga fusk.”
När rapporten om fusk kom uppstod en absurd mediehysteri. I en fascination över snabba nyheter har medier över hela landet rapporterat om de ständigt fuskande studenterna. Uppsala, där vi verkar, är inget undantag. Några axplock: Två studenter stängs av (Eskilstuna-Kuriren, 5/12), Student skrev tenta under falskt namn (Jnytt.se, 1/12), Fler studenter åker fast för fusk (P4 Skaraborg, 28/11), Tentafuskade vid toalettbesök (UNT, 25/11), Studentfusk: Åtta av de elva uppgifterna stulna (Nerikes Allehanda, 21/9).
Men det är en nidbild som sprids. Rapporten visar att 750 studenter i landet blev föremål för disciplinära åtgärder 2010. Ökningen från året innan är på 48 procent. Siffran är mycket hög och verkar ha fått många redaktioner att fascinerat skriva skräckrubriker om de fuskande studenterna. Men ser man till de vidare siffrorna borde fascinationen inte vara lika stor.
Totalt rör det sig om 750 studenter i hela Sverige. Av antalet registrerade studenter är detta 0,15 procent. Enligt Högskoleverkets senaste årsrapport fanns över 300 000 studenter i Sverige hösten 2010. Sett till helheten är ökningen ytterst marginell.
Det framgår också i rapporten att lärosäten har skaffat sig fler verktyg för kontroll av plagiat och att dessa verktyg används allt oftare. Att fler studenter avslöjas för fusk innebär alltså inte per automatik att fler studenter fuskar. Plagiat utgör dessutom den absolut största andelen av disciplinärenden.
Plagiat är en komplex fråga som ofta uppkommer vid uppsatsskrivande. Det är av stor relevans att studenter får tydligt stöd och information gällande exempelvis referenser och vad som bedöms som plagiat. Många gånger handlar det om gråzoner där studenter inte är medvetna om vad de får göra och inte göra.
Då många studenter dessutom endast har ett par föreläsningstimmar i veckan och en begränsad lärarkontakt blir de i flera fall utlämnade att klara sig själva. Det måste till mer resurser för lärarledd tid tillsammans med bättre stöd och utbildning i vetenskapligt skrivande.
Utbildning och stöd är också vad lärosätena efterlyser. Enligt rapporten har ”så gott som alla högskolorna nämnt det pedagogiska arbetet och däri utbildning i hur man ska skriva vetenskapliga texter och hur man ska hantera referenser och källhänvisningar på ett korrekt sätt som de allra viktigaste åtgärderna.
Även utformningen av examinationsformer och examinationsuppgifter samt tydliga instruktioner inför tentamen har nämnts som avgörande för att minska fusket. Man har betonat utbildning, information och förebyggande verksamhet framför sanktioner”. Slutsatserna är svårligen de som framträder i medierapporteringen.
Det är symptomatiskt att rapporten har gjorts på uppdrag av regeringen. Utbildningsminister Jan Björklunds ständiga tal om pekpinnar och hårdare straff har nu även nått in till högskolevärlden. Men man kan redan bli avstängd upp till sex månader om man fälls för fusk. Under tiden får man inte bedriva studier och studiemedlet dras in. Som bonus blir man stämplad som kriminell av media. Att det skulle gynna pedagogisk utveckling eller ge den kvalitet som regeringen ständigt pratar om är knappast troligt.
Mediernas rapportering och utmålandet av nya skräckexempel om fusket blir ett slag i luften, men slaget träffar den utpekade studenten. Det bidrar inte till att lösa grundproblemen med urholkade grundutbildningsresurser, minimal undervisningstid och sämre kvalitet i lärarkontakten.
Karin Nordlund
ordförande Uppsala studentkår
Fatma Aksal
vice ordförande Uppsala studentkår
Lars Niska
vice ordförande Uppsala studentkår
UNT 19/1 2012