För inte länge sedan var Sverige känt som ett land med en av världens starkaste fackföreningsrörelser, där fack och arbetsgivare löste frågorna på arbetsmarknaden genom kollektivavtal. Situationen är nu förändrad, och Sverige får internationell kritik för att bryta mot grundläggande demokratiska rättigheter som förhandlings- och strejkrätt, och rätt att sluta kollektivavtal.
Senast har Europarådets kommitté för sociala rättigheter riktat kraftfull kritik mot Sverige för den så kallade Laval-lagen, som begränsar de fackliga rättigheterna för arbetare från andra EU/EES-länder som tillfälligt arbetar i Sverige (”utstationerade”).
Kommittén konstaterar att Sverige bryter mot flera regler som vi skrivit under som medlemmar i Europarådet:
1. Utstationerade arbetare tillförsäkras inte regler för förhandlingar som syftar till att anställningsvillkor regleras i frivilliga kollektiva överenskommelser.
2. Regelverket skapar oproportionella restriktioner för fackföreningar att vidta konfliktåtgärder för att förbättra arbetsvillkoren för utstationerade arbetare, restriktioner som går utöver de undantag som Europarådet godkänner.
3. Sveriges lagstiftning garanterar inte att utstationerade arbetare får samma löne- och anställningsvillkor som fast anställda arbetare.
4. Utstationerade arbetare garanteras inte samma möjligheter till kollektiva förhandlingar som svenska arbetare.
Sammanfattningsvis menar Europarådet att utstationerade arbetare diskrimineras genom att de inte har samma förhandlings- och strejkrätt som svenska arbetare, och därigenom inte har möjlighet att förhandla sig till motsvarande löner och anställningsvillkor, samt att svenska fackföreningar berövas konflikträtten, till och med för utstationerade arbetare som är medlemmar i svenska fackföreningar.
Tidigare har FN:s arbetsmarknadsorgan ILO kritiserat Sverige på ungefär samma grunder. ILO har också uppmanat Sveriges regering att ersätta fackförbunden Byggnads och Elektrikerna för de böter på miljontals kronor som Arbetsdomstolen dömde ut efter den så kallade Vaxholmskonflikten, trots att de konfliktåtgärder som vidtagits var helt i enlighet med svensk lag.
Att Sveriges arbetsmarknad sjunkit från toppklass till en plats i den internationella skamvrån beror framför allt på två saker.
Dels har vi haft massarbetslöshet i två decennier, vilket försvagat fackföreningarna och gjort att anställda inte vågar kritisera missförhållanden på arbetsplatsen.
Dels har EU-medlemskapet gjort att EU-domstolens tolkningar av EU-fördragen – där ekonomiska intressen alltid anses viktigare än mänskliga, demokratiska fri- och rättigheter – river upp grundvalarna för den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Den moderatledda regeringen har hittills varit knäpptyst om kritiken från ILO och Europarådet. Sverige har nyligen fått en ny arbetsmarknadsminister. Elisabeth Svantesson (M) har nu chansen att lyssna på den tunga internationella kritiken och visa att hon står upp för grundläggande demokratiska rättigheter som strejkrätten, även för utländska arbetare som kommer till vårt land.
Hon kan lägga förslag till riksdagen om att riva upp Laval-lagen, och ersätta Byggnads och Elektrikerna för det skadestånd de orättvist fått betala. Men det är bråttom, hon har bara fram till den 14 september på sig!
Lennart Söderberg, Vänsterpartiet, Uppsala