I dag högtidlighålls minnet av Förintelsens offer runt om i världen. Det är i år 69 år sedan förintelselägret i Auschwitz-Birkenau befriades, den 27 januari 1945.
Detta läger var det värsta av alla – en plats där 1,5 miljoner människor miste livet. Totalt mördades 13 miljoner människor i nationalsocialisternas koncentrationsläger. Av dessa var 5,3 - 6,3 miljoner judar, 2,5 miljoner kristna polacker och 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar. Dessutom dog stora grupper handikappade, motståndsmän, homosexuella och Jehovas vittnen, med flera.
En grupp som var särskilt utsatt då, men också är det i dag – och som årets minnesstund särskilt uppmärksammar – är romerna. Man beräknar att 250 000–500 000 romer miste livet i Förintelsen, ja, kanske så många som 1 miljon.
Eftersom riksdagen inte är samlad i dag högtidlighöll vi Förintelsens minnesdag i onsdags. Det var en stundtals skakande minnesstund när Jakob Ringart, överlevande och i dag närmare 90 år, och Willy Silberstein, andra generationens överlevande, delade sina erfarenheter från gårdag och nutid.
Jakob beskrev hur det inte bara var i Polen han som jude bemöttes som fånge 1945. Detta fortsatte när han, endast ungefär 20 år gammal, kom till Sverige och ett sanatorium i skånska Trelleborg för att återhämta sig från tuberkulos. Där var en polis ”lägervakt”, det hade spänts en taggtråd runt byggnaden – för att ingen skulle kunna rymma! – och när de använde kvarglömt tyg i den gamla skolan bestraffades de kategoriskt av den pensionerade polisen/lägervakten: De fick inte lämna ”lägret” som utlovat!
Detta i Sverige för mindre än 70 år sedan!
Willy Silberstein pekade på hur det under hans uppväxt i Norrköping inte fanns några hotelser förknippade med att han och hans familj är judar. I dag är det radikalt annorlunda, framhöll han.
I dag har judiska familjer flyttat från Malmö, för att de känner sig otrygga där. Judar kan inte öppet bära kippa, och många drar sig för offentliga möten. Också Jakob Ringart talade sorgset om hur hans barn och barnbarn inte kan bära judiska symboler offentligt, hur ett illa dolt rasistiskt parti växer sig starkare och hur den enda platsen judarna kan känna sig riktigt säkra är i landet Israel. Men där utsätts de för ständig beskjutning.
”Var ska vi judar känna oss trygga i dag? Har ni redan glömt allihop? Jag var där. Jag kan aldrig glömma”, avslutades Jakob Ringarts tal.
Allt detta pekar på hur viktigt det är med en årlig minnesdag för Förintelsens offer. Vi glömmer så lätt, och slätar dessutom över den antisemitism som finns i Sverige – ibland illa dold som stoltserande antisionism.
Men det fanns ljus i mörkret då, och det finns ljus i mörkret nu. I dagarna är det precis 70 år sedan en ung man gick på gatorna i Gamla stan, på väg till UD, för att förbereda sig för sin resa till Budapest, Ungern. Hans namn var naturligtvis Raoul Wallenberg.
Raoul var bara en ung man, 32 år gammal, när han 1944 skickades till Budapest. Där lyckades han och hans medarbetare rädda tiotusentals judiska män, kvinnor och barn med de svenska, neutrala passen. Men visst är det tragiskt att han som kämpade emot en av dåtidens förskräckande ideologier, skulle mördas av företrädare för en annan – kommunismen!
Vid minnesstunden i onsdags fanns ett tiotal överlevande kvar. När vi inledde vår tradition med att uppmärksamma Förintelsens offer i riksdagen för åtta år sedan var de dubbelt så många. Att vi fortfarande får lyssna till deras berättelser är en stor förmån.
Men det stämmer också till eftertanke. Deras berättelser manar oss att inte glömma. Inte minst är det några ord från Jakob Ringart som dröjer sig kvar, när han – utifrån den känsla och de minnen han har från tonårstiden – säger följande ord om situationen i Malmö i skrivandets stund: Det är inte som Polen 1939. Det är Polen 1939.
Låt oss göra vad vi kan för att stå upp emot antisemitismen som nu tilltar i Sverige. Det sker inte bara genom våld och hotelser, utan också med mer sofistikerade argument än när nationalsocialisterna valde att bojkotta judiska varor under slagorden: ”Kauft nicht bei Juden.” Låt oss inte låna oss till att ge antisemitism av något slag legitimitet.
Mikael Oscarsson
riksdagsledamot (KD) och ordförande i
Parlamentariska nätverket för Förintelsens minnesdag