“Alliansfriheten ändras inte av utredningar”. Så löd försvarsminister Peter Hultqvists besked när rapporten om Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten släpptes häromveckan. Uttalandet är anmärkningsvärt då det blottar Socialdemokraternas oresonliga envishet i Nato-frågan. Trots att nya faktaförhållanden framträder är de inte beredda att ändra sin inställning.
Dagen efter var nästan hela högern upptagen med att diskutera regeringens lagförslag om kvotering av bolagsstyrelser. Det är synd att förslaget kom precis efter att rapporten publicerades. Kvoteringsfrågan flyttade fokus från en säkerhetspolitiskt helt avgörande fråga. Som nu, i form av en utredning, fick nytt ljus kastat över sig.
Vad som kom fram var i stort sett det som Nato-förespråkare hävdat i många år. Ett medlemskap skulle höja tröskeln för att angripa Sverige militärt. Med ett medlemskap garanteras vi skydd av Nato vid angrepp, utan medlemskap finns ingen sådan garanti. Natos krav på enhällighet vid gemensamma insatser gör att vi inte kan dras in i ett anfallskrig vi inte vill ha.
Peter Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström låter sig dock inte övertygas. De menar i en artikel i DN att den svenska linjen om alliansfrihet gör säkerhetspolitiken i Östersjöområdet mer förutsägbar, och vill inte öka spänningarna mot Ryssland. De betonar att Sveriges egen försvarsförmåga håller på att stärkas samt att vi stärker våra nuvarande samarbeten, främst med EU. De påpekar att Alliansen inte stärkte försvaret under sin tid vid makten och att vi bara är så högstämda nu för att kompensera för detta. Det sista är lika svårt att ta på allvar som skolgårdsargumentet “men du då?”. Liberalerna har förespråkat Natomedlemskap sedan 1999.
Den förutsägbarhet i säkerhetspolitiken som de vill värna existerar inte. Sveriges alliansfrihet gör att vårt agerande vid en kris blir oförutsägbart, det gör oss till en osäker faktor i grannländernas ögon. Med ett Natomedlemskap skulle denna oförutsägbarhet undanröjas och vårt agerande skulle inte behöva improviseras fram. Detta framkommer tydligt i rapporten.
En ansökan om Nato-medlemskap skulle temporärt öka spänningen mot Ryssland. Agerandet mot länder i Rysslands närhet som gått med i Nato har dock följt ett tydligt mönster. Först försämrade relationer och hot, sedan tystnad, därefter en normalisering av relationerna. Dels skulle ryska sanktioner mot Sverige bara öka stödet för Nato bland väljarna, dels skulle Ryssland inte ha något intresse av sanktioner när vi väl var medlemmar. Vilket också framgår av rapporten.
Sveriges försvarsförmåga behöver stärkas. Även detta har Liberalerna drivit länge. Vi hoppade av försvarsöverenskommelsen 2015 eftersom resurserna som tillfördes inte tillnärmelsevis täcker Försvarsmaktens behov. Stärkt försvarsförmåga står dock inte i motsättning till Natomedlemskap. Vårt militära samarbete med EU fyller en viktig funktion, men kan aldrig ersätta Nato i större militära konflikter. Även detta står, hör och häpna, i rapporten. Dokumentet är långt, och vi har förståelse om ministrarna inte hunnit läsa så noga, men det vore nog en god idé att göra det innan de baserar sina argument på saker som motbevisas i den.
Våra nuvarande avtal gör oss dessutom inte neutrala. Inte principiellt och inte i omvärldens ögon. Sverige är inte en isolerad ö. Vi skulle inte kunna stå utanför en konflikt i vårt närområde, vi har en skyldighet att värna demokratin även utanför våra gränser och regeringen har en skyldighet att upprätthålla Sveriges säkerhet. För allt detta behövs Nato, och rapporten visar detta tydligare än någonsin.
Oscar Matti
Ordförande för Liberala Studenter Uppsala
Jacob Axelson
Engagerad i Nato-lobbyn