Än en gång skakas världen om och vi står och tittar på lite från sidan. Jag har varit på ett antal möten med lantbrukare de senaste dagarna och diskuterat vad som sker i världen. Våra handelsföretag och rådgivare vill gärna skrämmas med att säga att vi kommer att få ett överskott av vete i höst och ni bör prissäkra.
Som den ifrågasättande individ jag är undrar jag hur vi kan sitta och oroa oss för att vi i Sverige kommer att ha för mycket bra vete i höst när världen sakta rasar runt omkring. Då menar jag inte bara att man har taskig ekonomi i ett antal länder i EU utan vi har det stora veteexporterande landet England som just nu lider av att deras åkrar står under vatten. De lär ju inte exportera så mycket vete i höst.
Sedan reagerar den ekonomiska marknaden med att priserna hoppar upp när Putin kliver in i Ukraina. Det som marknaden mer borde reagera på är att Ryssland och Kina inte är allt för såta vänner och att Kina av Ukraina har arrenderat ett landområde stort som Belgien för att säkra sin självförsörjning 99 år framåt, och nu riskerar att bli av med den marken om Putin stannar kvar i Ukraina. Detta kommer att göra att Kina ger sig ut och förser sin befolkning med mat, medan vi oroar oss för överproduktion.
Våren är sen i Frankrike och i USA stiger priset på soja, vilket gör att man troligtvis odlar mer soja i stället för vete. Världen växer för varje år och åkermarken blir bara mindre och mindre, då man använder den till att bygga bostäder och vägar på. Medelklassen ökar och med den viljan att äta bättre mat och mer protein som gör att vi inom en snar framtid kommer att ha en enorm brist på mat. I Sverige är vi oroliga för att vi producerar för mycket vete till hösten.
Vi har enorma naturbetesmarker som ligger för fäfot. Marker som gör att vi kan producera världens mest klimatsmarta kött. Ett kött som inte bara är gott, utan som håller igång den biologiska mångfalden och de öppna landskapen. Vi har en fläskproduktion som är oslagbar vad gäller att inte använda antibiotika och ändå inte vara smittat med salmonella, med mera. Vi har ägg och kycklingproduktion som är fri från campylobakter, salmonella, och så vidare. Vi har alla naturliga förmåner och en väl utarbetad strategi för en hållbar produktion, men vi har inte politikerna med oss.
Anders Borg sade att jordbruket som industri inte kommer att klara sig framöver. Nej det är klart att vi inte kan, om vi hela tiden ska gå först vad gäller djurskydd, djuromsorg och regler, samtidigt som man väljer att låta mat som inte ens är laglig i sitt ursprungsland välla in i våra butiker.
Våra politiker har varit duktiga med att ta död på produktion tidigare också. Vi hade en fungerande varvsindustri som vi inte längre har kvar, vi hade en teko-industri som inte heller existerar numera. Och om vi fortsätter lite till så är bilindustrin också död och begraven. Men vi är duktigast på att gå före, även om det tar död på företagandet. Och i Sverige är vi oroliga för att vi producerar för mycket vete i höst.
Men finansmarknaden ser en framtid i vårt jordbruk. Där säger man: sälj Porschen och köp en traktor, för framtiden ligger inom jordbruket. Läkarna vill värna den Svenska köttproduktionen där vi är restriktiva i vår användning av antibiotika. Konsumenterna säger att man vill ha svenskt, men när man kommer till charketurivaror är man bortkollrad direkt. Där ser man inte om korven innehåller svenskt kött eller utländskt. I färdigmaten är innehållets ursprung också lätt att kollra bort, ja där vet man inte ens om kossan är ko eller häst. Men i Sverige oroar vi oss för att vi odlar för mycket bra vete.
Catharina Rudolphson, Vice ordförande LRF Mälardalen