När landshövdingen Peter Egardt tog initiativ till att sätta samma en arbetsgrupp för att komma med konstruktiva förslag om bostadssektorn i Uppsala blev vi glada.
Vi hoppades att kunna komma med gemensamma förslag, förankrade hos samtliga aktörer och gemensamt kunna driva dem. Hitta gemensamma samarbetsprojekt och ta ett steg för en förbättrad bostadssituation i Uppsala. Tyvärr blev resultatet en besvikelse.
Rapporten bör närmast betraktas som en samling av osorterade förslag från flera parter. Kring flera av förslagen som läggs fram saknas samsyn, något som har hanterats genom att rapporten inte läggs fram som en gemensam rapport, utan med organisationer och företag beskrivna enbart som medverkande i gruppens arbete.
Flera av förslagen som lyfts i rapporten är bra medan andra är helt uppåt väggarna. Att vårt namn i pressinformation och presentation används för att ge legitimitet till krav om marknadshyror är inget som bör sanktioneras av landshövdingen.
Det förhandlingssystem som nyligen reformerats garanterar rättvisa hyror och tryggar rimliga boendekostnader för de allra flesta. Att etablera en ”friare” (fri för vem kan man fråga sig) hyressättning skulle i de allra flesta delar av Uppsala leda till höjda hyror och svagare ställning för de som hyr.
Kapital skulle flyttas från hyresgäster till bostadsbolag och byggföretag vilket får negativa effekter på tillväxt och lokalt näringsliv. Skulle det leda till mer byggande? Knappast, eftersom ett större utbud på en marknad sänker priserna. I ett sådant system tjänar bostadsföretagen på en bristsituation.
Marknadshyror lyfts av vissa, allt mer marginaliserade, krafter upp som en patentlösning för att få i gång byggandet. Ingen har lyckats visa att det skulle bli effekten. Att åter lyfta förslaget om marknadshyra pekar på en föråldrad syn på bostadsmarkandens problem som knappast gynnar en utvecklad bostadssektor i Uppsala. Låt oss först se resultaten av den nya lagstiftningen från 2011 innan vi gräver upp de gamla lösningarna igen. Den stora politiska enigheten kring det nu gällande systemet gör dessutom att det är bortkastad tid att propagera för marknadshyror. Vi förväntar oss mer kreativitet än så.
Förslag som sannolikt skulle ha en mycket större påverkan på byggandet, så som en reformerad skattepolitik som inte bestraffar hyresrätten, hanteras i rapporten närmast styvmoderligt.
I rapporten föreslås att hyressättningen på andrahandsmarknaden ska släppas lös. Men redan i dag är det möjligt att ta ut 10-15 procent högre hyra om man hyr ut i andra hand. Att låta de som hyr ut i andra hand ytterligare utnyttja det överläge de har på den överhettade bostadsmarknaden skulle leda till allvarliga sociala effekter och knappast lösa några större problem. Många av de som får juridisk hjälp av oss är andrahandshyresgäster som sitter illa till och utnyttjas. Att göra den modellen till regel är att öka otryggheten för mängder av personer som redan har en svag position på bostadsmarknaden.
Den eventuella effekten gällande nya lediga bostäder är vidare mycket osäker och baseras på mycket tveksamma undersökningar. Att förslaget inte kommer åt det faktum att nyproduktionstakten under många år halkat efter behöver knappast påpekas.
Vidare är det redan i dagens läge möjligt för två parter att komma överens om vilken hyra som helst. Det är först när den ena parten vill pröva skäligheten i den överenskomna hyran som hyresnämnden gör denna skälighetsprövning. Att låta en tredjepart bedöma skäligheten av ett avtalsvillkor är en uråldrig rättsprincip med rötter hos Aristoteles och med tillämpning på i princip alla branscher. Även hyresgäster måste ha ett konsumentskydd.
Det finns all anledning att komma överens och gemensamt driva frågor som påverkar Uppsalas bostadsmarknad. Alla parter tjänar på att hitta en samsyn, men länsstyrelsens rapport har inte lyckats med detta. Vi ser gärna ett fortsatt samarbete men under andra former där konstruktiva idéer från alla parter tas till vara.
Cecilia Staland
ordförande Hyresgästföreningen Uppsala-Knivsta,
deltagare i gruppens arbete
UNT 15/5 2012