Seminarieparkens vänner bildades som ett resultat av människors besvikelse över att Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna valde att gå vidare med detaljplan, trots den stora folkrörelsen för bevarande av helheten vid Seminariet. Namninsamlingar och kampanjer lyckades dock inte rubba partierna eller länets landshövding, som mot sin egen expertis fann att riksintressen inte skadades tillräckligt av den storskaliga bebyggelsen.
Det är glädjande att Mark- och miljödomstolen visar att det finns ett tydligt riksintresse att bevaka parken. För Uppsalas del finns två skäl att bevara Seminariet som park, dels behovet av en park i området, dels det faktum att det är det enda kvarvarande seminariet i Sverige.
Uppsala växer och hela området runt Seminariet bebyggs med bostäder utan att en riktig park planeras in. Seminariet kan fylla funktionen som stadsdelpark samtidigt som den kan bli en kultur- och aktivitetspark för såväl Uppsala som för turister intresserade av kultur- och folkbildningshistoria. Mycket av den gamla trädgården finns kvar och kan tas fram igen.
Skapa en skulpturpark, ha poesiläsningar, trubadur- och musikfestivaler. Idéerna om vad parken kan användas till är många och nu borde de kunna förverkligas.
Vi i Seminarieparkens vänner vill rikta en uppmaning till Uppsala kommun. Ta tillfället i akt, överklaga inte beslutet, skrinlägg planerna på bebyggelse i trädgården och ta i stället fram en plan för hur Seminariet kan bli en stadsdelpark och ett kulturellt besöksmål i Uppsala. Se till att bevara och utveckla Seminariet, rasera det inte.
Ilona Szatmári Waldau
ordförande i Seminarieparkens vänner
UNT 11/9 2013