I år är det 70 år sedan nazister på natten mellan den 2 och 3 augusti tvingade tusentals romer till gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau. Sedan dess har natten kallats ”Zigenarnatten” och runt om i världen uppmärksammas och hedras minnet av alla dessa människoliv i ceremonier.
Europas romer har förtryckts och diskriminerats i århundraden. Romer har hållits som slavar in på 1800-talet. Människor har fördrivits, jagats och inte tillåtits att bosätta sig fritt. Och under andra världskriget mördades 100 000-tals romer av nazisterna.
Även Sverige har en mörk historia att skämmas över när det gäller romer, vilket tydligt framkommer i regeringens Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under svenskt 1900-tal. Den första delen av 1900-talet handlade det om ren rasideologi som i sin yttersta form gick ut på att romer inte borde leva i Sverige. Och utifrån den rasbiologiska övertygelsen om den nordiska rasens överlägsenhet infördes mellan 1914-1954 ett inreseförbud för romer till Sverige. Förbudet innebar att romer som lyckades undkomma nazisterna inte fick komma till Sverige förrän långt efter andra världskrigets slut.
Men dessvärre är situationen för en stor del av Europas romer fortfarande djupt bekymmersam. I flera av Europas länder är antiziganismen rumsren och rasistiskt våld drabbar regelbundet romer. Medborgargarden och paramilitära grupper har intensifierat sina aktioner mot romer. I tider av ekonomisk oro och arbetslöshet får främlingsfientliga partier mylla att växa i. Många av Europas romer lever också i ren misär. Arbetslösheten är hög, barnens skolgång är bristfällig och medellivslängden är lägre än för övrig befolkning. Att romer från andra europeiska länder ser sig tvungna att tigga på Stockholms gator är inte förvånande med tanke på verkligheten i deras hemländer.
Även romer i Sverige drabbas fortfarande av fördomar, diskriminering och utanförskap. Alltför många romska barn går inte klart skolan och för få romer har ett jobb att gå till. Romer som söker bostad eller vill hyra bil nekas på grund av sin etniska tillhörighet. Många av de fördomar som lever kvar mot romer i dag och mycket av det utanförskap vi fortfarande ser är en följd av de historiska övergreppen.
Europa måste bekämpa antiziganismen och kränkningar av de mänskliga rättigheterna betydligt kraftfullare. Men dessvärre saknas i dag i många europeiska länder ledarskapet för att stå upp för det självklara, nämligen att även romers mänskliga rättigheter fullt ut ska respekteras. I stället ägnar sig ledande politiker åt att hetsa mot romer och spä på hatet. Politiska partier och opinionsbildare uttrycker förenklade och rasistiska budskap om romer.
Vi måste bli fler som på olika nivåer i samhället, i Sverige och i Europa, står upp för romer och som säger nej till rasism och intolerans. Kunskapen om de mörka delarna av Europas historia får inte glömmas bort, utan vi måste ständigt påminna om vad som hände när hatet och intoleransen tog över i Europa. Det viktigaste sättet att bidra till att uppmärksamma ”Zigenarnattens” offer är att ta kampen mot dagens antiziganism.
Erik Ullenhag, (FP) integrationsminister
Domino Kai, sakkunnig i romska frågor
Mirelle Gyllenbäck, romsk aktivist