Låt oss säga att du är barn eller ung, har en annan etnisk bakgrund än svensk, har en intellektuell funktionsnedsättning. Om du utöver det råkar vara flicka, finns det risk att du kan komma att fara illa. En studie från Tris, Tjejers rätt i samhället, pekar på detta. Det vill Folkpartiet ändra på.
Vi vill att större vikt läggs vid barns och ungas rättigheter när det gäller vård, habilitering och när myndigheter fattar beslut som rör barn. Tris har, inom projektet NÅ, undersökt hur det kan se ut bland unga på några särgymnasier i fyra olika städer i Sverige, däribland Uppsala.
Resultaten visar att det finns en rad oroväckande tendenser, som man inom kommun och landsting inte kan blunda för. Landstinget har finansierat en del av projektet, och därmed tagit ett första steg för att kartlägga hur det kan se ut med fritidsaktiviteter, skolgång, hemförhållanden och tvångsgifte för de unga som studien omfattat.
Att unga, främst flickor, hindras från att delta i aktiviteter under skoltider är illa nog. Men tvångsgifte är värre: en kränkning av den ungas rätt att själv få välja vem han eller hon vill leva med. De utsata försätts i situationer som de inte har möjlighet att förstå konsekvenserna av. Äktenskap och familj är inte medel för att normalisera sina barn, utan ska vara en frivillig handling.
Många människor med intellektuell funktionsnedsättning klarar alldeles utmärkt att ha familj, med eller utan stöd.
En person som gifts bort, där familjen valt partner och där den som gifts bort från början har svårt att förstå vad ett äktenskap innebär, löper stor risk att fara illa. Trots att grundtanken kan vara god och att man vill den ungas bästa, kan det medföra svåra trauman för den som blir bortgift.
Folkpartiet vill därför undersöka möjligheten att landstinget och kommunerna i vårt län skapar ett kompetensteam, som består av personer med olika yrkesbakgrund och från olika verksamheter, som har till uppgift att ta fram riktlinjer och metoder för att hantera frågan. Lösningar i form av projekt räcker inte.
De ska också kunna fungera som handledare och bollplank och kunna mobiliseras när enskilda tjänstemän eller verksamheter behöver hjälpa och stötta utsatta barn och unga. Kompetensteamet ska kontinuerligt fortbilda sig och kartlägga hur problemet ser ut i vårt län och i vilken omfattning stödet bör utformas. De bör också kunna tillhandahålla utbildning till de skolor, myndigheter och verksamheter inom vården som möter dessa barn och unga.
Habiliteringen gör en ovärderlig insats för att utbilda och stötta så att familjen ska kunna tillgodose sitt barns utvecklingsmöjligheter. På så sätt kan det förebyggande arbetet bli mer anpassat till just den familjens förutsättningar och deras barns möjligheter till utveckling i samarbete med särskolan och vidare kunna avsluta gymnasiet.
MVC och BVC spelar en stor roll att kunna stötta de unga föräldrar som tillhör gruppen unga med en intellektuell funktionsnedsättning och som kan av fri eller mindre fri vilja ha blivit gifta i ung ålder och blivit föräldrar.
Många känner redan till problemet och gör vad de kan, men det behövs mer systematiserad kunskap och utbildning i frågan för att insatserna ska kunna bli effektiva. Socialtjänsten bör kopplas in för att utreda hur och på vilket sätt den unga föräldern kan stöttas i sitt föräldraskap.
I Uppsala finns många enskilda personer och ideella organisationer med erfarenhet och kompetens att kunna driva och utveckla arbetet så att unga med intellektuell funktionsnedsättning som riskerar att drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck ska kunna leva det liv de själva har valt.
Därför måste länets kommuner och landstinget samarbeta, för att barnets bästa ska hamna i fokus.
Låt Uppsala län bli ett föredöme och vara ledande i det arbetet. Att få avsluta sina studier, ta del av aktiviteter utanför skoltid, flytta hemifrån och själva välja sin partner är grundläggande rättigheter som inte ska förvägras någon i vårt län.
Anna Manell
ordf (FP) utskottet för demokrati,
jämställdhet och integration
Landstinget i Uppsala län
UNT 9/10 2012