Strax efter valet diskuterade vi i Alliansen skolans framtid i Uppsala och hur vi ska förvalta väljarnas förtroende under mandatperioden. Vårt mål är en trygg skola av god kvalitet med bra studieresultat. Det finns många bra rapporter om skolan från universiteten, Skolverket och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), men de tar inte hänsyn till hur Uppsala kommun är organiserad eller hur lokala politiska beslut verkställs. De undersöker inte heller hur relationerna fungerar mellan de så kallade uppdragsnämnderna (BUN och UAN) och de nämnder som genomför uppdragen. Därför har vi tagit initiativ till att göra en så kallad situationsanalys som är ett steg på vägen att identifiera hur vi ska lägga upp det långsiktiga arbetet på skolområdet. Vi har en hög ambitionsnivå och vill förbättra skolorna i Uppsala kommun.
Såväl nämndordföranden som kommunalråd har varit så tydliga med ansvaret för skolan att vi har tagit initiativ till situationsanalysen. I vanliga fall brukar initiativ av det här slaget komma från kontor och förvaltningar och vi kan förstå att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill att allianspolitiker skall avstå från initiativ.
Efter kritik från oppositionen beslutade dock nämnderna att analysen skulle göras. Uppsala kommun anlitar årligen många konsulter på många områden. Det är inte brukligt att beslut tas i nämnderna. I våra nämnder är det endast detta konsultuppdrag som någonsin förts till nämndbeslut.
Lisa Skiöld (V) skriver att vi diskriminerar de kommunala skolorna genom att ge dem en procent mindre av skattemedlen än de fristående skolorna.
Det är pinsamt att Skiöld inte vet att Vänsterpartiet tillsammans med S och MP så sent som i juni 2010 också ville ge en procent mindre till de kommunala skolorna.
Skiöld inleder sin artikel med att kritisera situationsanalysen och processen, men ju längre in i artikeln hon kommer, desto fler hänvisningar gör hon till rapportens innehåll. Hon skriver ”I rapporten konstateras att det saknas en konstruktiv samverkan mellan skolorna” och ”att det saknas en tydlig samsyn och samverkan mellan de skilda organisatoriska delarna”. Här sägs också att ”dialogen och relationen mellan politiker och tjänstemän skulle kunna utvecklas väsentligt”. Här lyfter konsulten centrala brister som ”hindrar Uppsala från att lyckas”.
Vi förstår ärligt talat inte varför man kritiserar en rapport samtidigt som man hänvisar till slutsatser i den. Läser man hela Skiölds artikel får man intrycket av att rapporten hade mycket att säga om situationen inom skolan i Uppsala kommun.
Ulrik Wärnsberg, Bengt Sandblad och Marlene Burwick (alla S) klagar i UNT 2/3 bland annat över att Uppsala kommun nu saknar en lokal skolplan, något kommunen hade när S regerade senast.
Alliansregeringen har i sina reformer avskaffat tvånget på skolplaner och i stället tydliggjort och konkretiserat de nationella målen för skolan.
Självklart måste också mål och uppdrag vara tydligt formulerade på lokal nivå, men just skolplanerna har inte på något sätt bidragit till bättre skolor. Vi anser att vårt system med nationella mål och tydliga uppdragsplaner är genomskinligare och bättre än det gamla där nationella mål, lokala skolplaner och uppdragsplaner ofta var luddiga och överlappade varandra.
Tack vare vårt initiativ till en analys har vi nu fått en skoldebatt. Artiklarna av Wärnsberg, Sandblad, Burwick och Skiöld skulle inte ha skrivits om vi inte låtit göra situationsanalysen av skolan, och självklart välkomnar vi fortsatt debatt.
Analysen pekar ut områden som behöver kartläggas ytterligare, men det svåra är förstås hur vi ska åtgärda de problem vi hittar. Låt skoldebatten frodas.
Mohamad Hassan (FP)
Cecilia Forss (M)
UNT 2/4 2011