De senaste årens skoldebatt i Uppsala har framförallt handlat om lokalfrågor. Inom förskolan lyckas inte kommunen leverera förskoleplatser i tillräcklig omfattning. På grundskolenivå kommer platser att saknas de närmaste åren. Inom gymnasiet är problemet det omvända, det finns en överkapacitet, men om några år kommer antalet gymnasielever att öka igen. Politikerna är villrådiga och gick i december 2012 ut och efterlyste tips från allmänheten hur problemet inom grundskolan ska lösas.
I kommunal verksamhet har köp- och säljtänkandet blivit den dominerande ideologin. Nyligen bildades tre nya kommunala bolag som ska äga och förvalta skolor, idrottsanläggningar och kontor. Tanken är att skolorna ska hyra sina lokaler av bolaget.
Kommunens ekonomichef Jan Malmberg säger att ”det här lyfter fram värden som i dag är dolda och kommunen får en jättekassa som man naturligtvis måste göra något med.” (UNT 2012-11-20).
För en lekman låter det här konstigt, pengarna roterar ju bara inom den kommunala ekonomin. Varifrån kommer kapitalet? För experter på området låter det ännu märkligare.
Två professorer i fastighetsekonomi vid Kungliga Tekniska högskolan, Hans Lind och Stellan Lundström, pekar på att man inte kan räkna på det här sättet. Stellan Lundström säger att ”Uppsala kommun blir inte rikare. Man kan inte tjäna pengar genom att sälja till sig själv”. Hans Lind säger att det är ett indirekt sätt för kommunen att låna pengar. De säger att det kan vara ett första steg mot att sälja skolorna vidare till ett privat företag. (UNT 28/12 -12). Det här är ett tänkande som är etablerat inom den kommunalaorganisationen. Fiktiva pengar bollas mellan olika konton och det ser ut som man sparar, men i slutändan blir det dyrare för skattebetalarna.
Samma tankefel ligger bakom flytten av GUC till Bolandsskolan. Man började med en undermålig utredning som slog fast att vissa gymnasieskolor just nu har för stora lokaler.
Utredarna bortsåg från att en del av lokalerna redan hyrs ut till annan verksamhet (Årsta särskola). Endast några skolor omfattades av utredningen och det fanns ingen samordning av andra skolformers lokalbehov. Politikerna skapade en helt orimlig tidsplan för flytten som borgar för att kostnaderna kommer att skena i väg. När personal vid skolorna hävdade att man totalt sett inte sparar några pengar så erkände tjänstemännen indirekt detta men sa att ”det belastar ett annat konto”. I processen körde man över elever, föräldrar, lärare och övrig personal.
Att hanteringen av denna fråga är illa skött bekräftas av Miljöpartiets kommunalråd Maria Gardfjell. Hon säger i en intervju med Radio Uppland att ”jag tycker att det är kaosartat, och jag tycker att det krävs mycket bättre beslutsunderlag i kommunen innan vi bestämmer oss för att börja flytta skolor hit och dit”. (Upplandsnytt 5/3.)
Ytterst ansvarig för processen är folkpartisten Cecilia Hamenius, ordförande i Styrelsen för vård och bildning. Hon har varit drivande i att lägga ner skolor, senast Brantingsskolan. Hamenius har under året visat en fullständig brist på förståelse för skolfrågor och dialogen med elever och lärare har varit under all kritik. Grund- och gymnasieskolornas lokalbehov har hanterats med en häpnadsväckande inkompetens och brist på samordning.
Vi är många som lämnar skolan nu, vissa ofrivilligt och andra för att vi inte längre står ut med skolpolitiken i Uppsala kommun. Lokala makthavare måste börja förstå att elever är viktigare än bokföringstekniska tricks och finter. När ska vi få politiker och tjänstemän som är insatta i eller åtminstone lite intresserade av pedagogiska frågor?
Peter Oscarsson
lärare på Grafiskt Utbildningscenter (GUC)
UNT 26/3 2013