8 mars är i år förbi, dagen som tillägnas uppmärksamma kvinnors rättigheter och kamp.
Kampen förs emellertid varje dag på Terrafem, en ideell riksorganisation där arbetet i huvudsak sköts av frivilliga som jobbar för kvinnors rätt till ett liv fritt från våld. Här bedrivs Sveriges enda rikstäckande jourtelefon för våldsutsatta kvinnor av utländsk härkomst. Stöd och juridisk rådgivning erbjuds på närmare 50 språk och arbetet härleds ur ett feministiskt etnicitetsperspektiv.
Årsmötet är starten på det nya verksamhetsåret. Nytt år, nya möjligheter säger ordspråket, men verkligheten ser annorlunda ut. För Terrafem Uppsala tycks situationen luta åt motsatt riktning.
Riksorganisationen Terrafem har tre aktiva lokalorganisationer; i Stockholm, Göteborg och Uppsala. För finansiering söker lokalorganisationerna bidrag från respektive kommun. I Stockholm och Göteborg har funnits anställd personal som sköter organisationens administrativa arbete, då verksamheten bedrivs främst på ideell grund. Personalen ser till att det praktiska arbetet med jourtelefonen fortlöper och hoppar in vid de tillfällen då ingen frivillig kan göra det.
På Terrafem Uppsala finns ingen fast anställd. Någon sådan har aldrig funnits. Under de fem år som organisationen har funnits i Uppsala har kommunen aldrig beviljat skäliga medel med vilka fast anställd personal hade kunnat rekryteras.
Verksamheten har hållits vid liv tack vare en engagerad styrelse som tagit på sig allt jobb för att få det att gå ihop. Den vilar på de frivilligas axlar och det finns, tyvärr, en gräns för hur mycket man som frivillig orkar bära.
För år 2014 sökte Terrafem Uppsala återigen kommunal finansiering för att kunna anställa minst en person som verksamhetsledare. Organisationen sökte från Uppsala kommun närmare en halv miljon kronor men beviljades 20 000 kr, med motiveringen att den kompletterar kommunens arbete för kvinnofrid.
Motiveringen lämnar mig stum. Menar kommunen att de inte ser vikten av Terrafem Uppsalas arbete? Eller tycker Uppsala kommun att kvinnor av utländsk härkomst, deras säkerhet och möjlighet till stöd på det egna språket, inte är att prioritera?
Om kommunens arbete för kvinnofrid hade varit tillräckligt, skulle ingen ringa till Terrafem Uppsala. Om behovet av Terrafem Uppsala inte fanns, skulle inte heller organisationen finnas.
Enligt regeringens riktlinjer för arbetet för kvinnofrid bör kvinnojourerna få ökade möjligheter att anställa personal, och våld mot kvinnor av utländsk härkomst bör prioriteras. Således vore det rimligt om Uppsala kommun erkände behovet av Terrafems arbete. Utan stöd av Uppsala kommun kommer organisationen inte att kunna anställa någon som kan se till att jourtelefonen alltid besvaras och att stödsökande kvinnor alltid tas emot. Kvinnor av utländsk härkomst som vill och behöver få stöd att bearbeta våld och ta makt över sitt liv kommer inte att kunna få det.
För att organisationen ska kunna bistå de våldsutsatta kvinnorna behöver Terrafem Uppsala anställa personal genom kontinuerlig kommunal finansiering.
I allt detta är det de våldsutsatta kvinnorna som drabbas. De är de som blir utan möjlighet till stöd. Det är deras frid som berövas dem. Det är deras möjlighet att leva ett värdigt liv som åsidosätts och det vore fruktansvärt tråkigt, om 2014 blev året Terrafem Uppsala tvingades lägga ned.
Arazo Arif, styrelseledamot Terrafem, Uppsala